Statskyrkan har övergett 104 kyrkor under tvåtusentalets två första decennier, vilket motsvarar tre procent av det totala beståndet, som för närvarande uppgår till 3367 stycken. Det är ändå en måttlig utveckling, med hänsyn taget till att man under samma period har tappat tjugo procent av sina medlemmar.
Dödsprocessen inleddes 1993, och sedan dess har medlemstappet accelererat, för att momentant uppgå till närmare två procent per år. Om ett par år är en majoritet av svenskarna inte längre medlemmar i statskyrkan, även med hänsyn till att de allra flesta är kollektivanslutna av staten vid födseln. De få som tillkommer är tvångsanslutna barn, men förlusterna är så mycket större, med kollektivanslutna äldre som går ur livet.
Man kan av denna utveckling förstå att även raseringen av kyrkor kommer att accelerera med viss fördröjning. Statskyrkan erhåller omfattande statliga förmåner för sin verksamhet, bland annat kyrkoantikvarisk ersättning om en halv miljard per år från skattebetalarna. Man äger också stora arealer mark och besitter värdepapper för omfattande belopp.
Men givet att medlemsintäkterna stadigt sjunker måste även statskyrkan rätta mun efter matsäck, med neddragningar i personal och nedmontering av verksamheten. Beståndet av kyrkor är fullständigt överdimensionerat givet såväl den negativa medlemsutvecklingen som minskad religiositet i allmänhet.
Av detta förstår vi att ersättningen med skattemedel successivt måste minska, och att statskyrkans roll måste inskränkas. Det är inte lämpligt att en kyrka som omfattar en minoritet av befolkningen utgör en informell statskyrka med ansvar för begravning och allmänt «själavårdande» vid olika slags anstalter.
Statskyrkan måste släppas fri, kommunerna måste överta begravningsverksamheten i sekulär regi, och Skatteverkets medlemsassistens måste upphöra. Statstelevisionens religiösa utsändningar måste avslutas, och riksdagens öppnande bör ske i en sekulär miljö med hänsyn till att svenska folket inte är kristet – även bland medlemmar är få troende.
Medeltidens kristna projekt är därmed avslutat, och vi har bara att packa ihop resterna. En handfull kulturellt värdefulla byggnader kan alltjämt få antikvariskt stöd, medan den förkrossande majoriteten av kyrkor bör demoleras.
