Reaktionerna på Trumps tullar förvånar och är oroväckande. EU tycks ännu inte ha gett upp hoppet om Västvärlden, utan säger sig vilja «förhandla» med USA om mildare villkor. Men samtidigt sneglar man på Syd- och Sydöstasien, med fördjupad handel med länder som Indien och Indonesien som sekundär strategi.
Problemet är att de länderna trots sina stora populationer är outvecklade ekonomier som inte kan importera mer än en liten andel europeiska lyxbilar och andra varor, samtidigt som de själva mest kan erbjuda palmolja och liknande enkla produkter. Nyckellandet heter alltjämt Kina, och det är bara ökad frihandel mellan Mittens rike och Europa som kan neutralisera de amerikanska tullarna.
En sådan eurasisk motor kan tillsammans med övriga världen ganska enkelt undanröja eller i vart fall kompensera effekterna av det amerikanska handelskriget. Samtidigt är det då USA som till slut står med skitgubbe på hand, och istället för att ta hem produktion hamnar man i recession med omfattande arbetslöshet och inflation. 1930-talet i repris, om man så vill, kanske med samma konsekvenser i global väpnad konflikt om man inte besinnar sig.
Trump har således alldeles rätt i att «Liberation day» kommer att gå till historien, men nog inte på det vis han föreställer sig. Istället kommer man kanske kunna läsa i framtida historieböcker att andra april 2025 var den tidpunkt vid vilken världsordningen kollapsade och världsekonomin tog en ny riktning; den tidpunkt då USA:s nedgång accelererade och Kinas uppgång befästes.
Tullarna för Kina hamnar visserligen på 54 %, vilket man till äventyrs kunde svälja, men man är denna gång mer beslutsam att faktiskt svara på provokationerna. Det innebär reciproka mottullar och exportkontroll för kritiska mineraler och andra nyckelprodukter, reformer som om de införs kommer få amerikansk ekonomi att tvärnita.
Vapen finns alltså, och de bör användas istället för att «förhandla» med Trump. Detta eftersom han aldrig nöjer sig, utan tar hela handen om man ger lillfingret. Kina kan ta kommandot i denna utveckling och försvara den globala frihandeln samtidigt som man ger USA en välförtjänt snyting. Men det fordrar alltså att EU är med på noterna.