En holländsk studie har etablerat att nöt och fläsk är mer «klimatsmart» föda än fågel, nämligen för att boskap tenderar att släppa ut metan och andra växthusgaser som stannar betydligt kortare tid i atmosfären än koldioxid, och för att boskap kan livnära sig på mark som inte lämpar sig för odling av mänsklig föda.
Summa summarum minskar utsläppen av växthusgaser på totalen med 31 % om man ersätter fågel med nöt och fläsk, medan utnyttjandet av odlingsbar mark minskar med uppemot 42 %. I vart fall för europeiska förhållanden.
Detta i relation till den så kallade EAT-Lancet-dieten, som lanserades 2019 och då förde fram en insulindrivande kost på främst fullkorn (35 %), och med betydligt mindre inslag av kött. Rapporten fick omfattande kritik för dess förlegade hållning kring mättade fetter och dess massiva betoning på socker (kolhydrater).
Med den holländska studiens ansats av att samla fågel, rött kött och fisk i en enda köttkategori blir ekvationen dock något annorlunda, och medger i princip ett sammantaget intag av 186 gram kött och fisk per dag. När jag skissar på min personliga kost faller värdena inom ramen för gränserna, med undantag för ägg, som jag tydligen överkonsumerar med 500 %.
I detalj ökar det rekommenderade intaget av fläsk med 628 %, från 7 till 44 gram per dag, vilket motsvarar ett paket bacon var tredje dag snarare än en gång var fjortonde dag – en kolossal skillnad. På samma sätt ökar intaget av nöt med 300 %, från 7 till drygt 20 gram per dag, vilket ger en stek i veckan. Fisk minskar emellertid från 28 till 20 gram, vilket ger en mindre fiskrätt per vecka, samtidigt som äggkonsumtionen dessvärre upphör helt.
För egen del kan jag typiskt äta 500 gram lax per vecka, vilket ändå är möjligt genom att laborera med gränsvärdena. Givet att man kan flytta konsumtionen av fågel till rött kött, hamnar den möjliga maxkonsumtionen i verkligt territorium för europeiska förhållanden (177 g/person/dag 2014).
Lancets ursprungliga «planetära diet» var inte tänkt att utgöra en universell kost, utan är en mall som måste anpassas för lokal geografi, kultur och tradition, vilket är just vad den holländska studien gör. Icke desto mindre kvarstår den ursprungliga ansatsen att minska intaget av kött till förmån för en «hälsosam» växtbaserad diet.
Men en kost som till en tredjedel består av sädesslag och en minimal mängd animaliskt protein är inte i någon mening hälsosam, utan ett sockrigt recept för diabetes och hela raddan av övriga välfärdssjukdomar. Därtill har man lagt det dagliga energibehovet på 2500 kilokalorier, vilket är tjugofem procent för högt i medeltal.
Fokus är uppenbarligen helt och hållet på «klimatet» och knappt alls på hälsa, för tankefiguren att en huvudsakligen växtbaserad diet är mer hälsosam är huvudsakligen politisk till sin natur.
Vidare är, precis på det sätt som den holländska studien visar, köttkonsumtion inte automatiskt behäftad med större klimatpåverkan, utan är ett givet kompliment av föda med ursprung i mark som inte kan odlas och som därför i annat fall inte skulle komma mänskligheten till del.
Problematiken med att produktion av föda genererar växthusgaser går inte att runda, och ansatsen att angripa köttproduktionen ger därvidlag bara effekt på den yttersta marginalen – det är huuvdsakligen ett slutet kretslopp.
Grundproblemet är alltjämt att den mänskliga populationen är alldeles för stor och därmed överutnyttjar jordens resurser, och istället för att försöka anpassa födan till populationen genom att ransonera och göra avkall på kvalitet, måste man söka etablera en befolkningspolitik som reducerar och reglerar den globala folkmängden – faktiskt ett recept för samtliga klimatrelaterade problem.