Priserna på livsmedel skenar åter, meddelar statligt kontrollerade SVT. Särskilt sägs mejeri bli dyrare, dock inte primärt mjölk men väl dess fetare biprodukter som smör och grädde. Anledningen uppges vara bristande mjölkproduktion i Europa, vilket då enligt klassisk teori om utbud och efterfrågan driver upp priserna.
Man drar sig här till minnes kalabaliken i Nederländerna för ett par år sedan, då bönder protesterade mot den ruttna nederländska Rutte-regimens besked om att reducera djurhållningen med en tredjedel på grund av «klimatet». Landet är visserligen litet, men det står ändå för en betydande del av Europas jordbruksproduktion.
Samma slags hets mot animalisk produktion förekommer i större delen av Europa, vars klimatdoktriner alltid har företräde. Som en följd har denna typ av mjölkkris återkommit med jämna mellanrum, och det lär bli allt värre med fortsatt minskande bestånd av mjölkkor.
Vi kanske dricker allt mindre mjölk, men vi är icke förty ett mjölkdrickande folk under en indoeuropeisk boskapskultur. Det är ingen tillfällighet att Europas symbol är tjuren, nämligen som följd av den grekiska mytologin kring feniciska nymfen Europa, som av Zeus förklädd till tjur blev förförd och bortrövad till Grekland. Europa blev synonymt med Grekland och sedermera hela kontinenten, medan hennes syster Asia kom att associeras med andra territorier.
Denna urgamla kultur är numera dock hårt ansatt av vänsterextrem politik i syfte att göra européerna till klimatsmarta veganer, och det är alltså ingen tillfällighet att priserna därför stadigt ökar. Men det är ändå inte den enda anledningen.
Att «stå med Ukraïna» och att straffa Ryssland med sanktioner är andra faktorer som bidrar till matinflationen, dels eftersom Ukraïna som Europas kornbod påverkas av det utdragna kriget och den standoff som råder, men framförallt för att Europa alltjämt befinner sig i en energikris sedan det ryska flödet begränsades.
Vi handlar fortfarande rysk gas och olja, men med flera mellanled i Indien och Kina för att det ska se snyggare ut, samt förstås dyrare amerikansk naturgas. Det hjälper inte heller att Europa har dubbelt så höga elpriser som USA och Kina, eftersom det slår direkt mot all produktion och fördyrar i samtliga led. Nedläggningen av kärnkraft i Tyskland och Sverige har yttermera bidragit till den prekära situationen, och därtill orsakat ekonomisk recession och avindustrialisering.
Till yttermera visso tillkommer bristande konkurrens i det oligopol som råder, med livsmedelsoligarker som i bästa samförstånd passar på att höja priserna så fort det andas minsta kris av något slag, varefter de stannar på den nivån – det är som med alla «tillfälliga» skatter som politiker brukar besluta om.
Även den ordningen är politiken ansvarig för, eftersom man aktivt missgynnar konkurrensen med socialistisk stadsplanering och bristande incitament för nyetablering. Politiken har inte heller slagit ned med kraft på det missbruk som kedjorna bedriver, utan det brukar resultera i något «samtal» som inte mynnar ut i något konkret utan mest är för syns skull.
Vecka tolv – det vill säga om två veckor – lär det ska manifesteras med något slags bojkott av de större matbutikerna, efter en kampanj på interwebben. Men dels lär det vara få som deltar, eftersom man trots allt måste äta, och dels gör en sådan tillfällig kampanj inget beständigt avtryck. Då är det nog mer mer effektfullt att skära sönder däcken och rispa lacken på Ica-skurkens Tesla.
På sikt är det bara omläggning av politiken som kan ge stabil produktion och därmed stabila priser. Mer kärnkraft och mer billig energi; mindre skatt på produktion, energi och transport; färre regleringar; effektivare tillsyn av konkurrensen; avveckling av klimatfascismen och återuppbyggnad av jordbruket och boskapsindustrin; samt förstås ett slut på det förfärliga kriget och normalisering med Ryssland. Annars fortsätter matsvindleriet oförhindrat i takt med att Europa förfaller.
