En miljonhövdad skara demonstranter tog till gatorna i London för att protestera mot socialistregimen Ing-Soc och dess Big Brother Keir Starmer, vars drakoniska ingrepp mot informations- och yttrandefriheterna har petat ned Storbritannien på samma ickedemokratiska nivå som Tyskland. Folket har börjat resa sig mot förtrycket, och det manar till efterföljd i Sverige och andra länder.
Men när folket protesterar, kallar de vänsterliberala stats- och kommersmedierna förstås evenemanget för «högerextremt», eller med vänsterkommunistiska SVT:s påhittade term, «högernationalistiskt». Om det verkligen skulle finnas så många «högerextrema» vore det nog ett allvarligt problem, men det rör sig alltså om helt vanligt folk som har fått nog av etablissemangets vänsterextremism.
En vänsterextremism som innefattar woke, allt bredare och djupare censur, polisiära massangrepp mot medborgare som uttrycker sin åsikt, two-tiered policing och andra privilegier för invandrare med mera, men som nu möter allt bredare folkligt motstånd. Sedan juli har demonstrationer arrangerats i protest, och den nyss timade är den största i sitt slag någonsin i ett Storbritannien som har slutat att fungera som nation.
Det är den andra reconquistan, ett folkligt uppror för att ta tillbaka sitt land, att göra England stort igen: Mega. Men denna gång är det inte blott morerna man har att tampas med, utan även den inre fiende som har låtit invasionen ske och som upprätthåller den mot folkets vilja och under allt hårdare förtryck mot oppositionella. Det är därför man måste fängsla personer som Tommy Robinson, eller som i Tyskland försöka förbjuda det största politiska partiet.
Man nöjer sig inte heller med ledarfigurerna, utan trålar brett och djupt efter vanligt folk som uttrycker sina åsikter på X och andra sociala medier. På samma sätt som i Sverige prioriterar polisen ideologiska brott mot staten framför verkliga brott mot person och egendom, och det är för våldsmakten mycket viktigare att beivra «fel» slags åsikter än att angripa den invandrarrelaterade brottsligheten.
Under senare tid har man i det forna imperiet kunna skåda konstaplar som sysselsätter sig med att plocka ned engelska och brittiska flaggor från lyktstoplar och andra offentliga platser, under förevändning att Union Jack och liknande symboler uttrycker «rasism» och «främlingsfientlighet». Under namnet Operation raise the colors har populasen nämligen låtit visa att man är patriotisk och i opposition mot den förda politiken, vilket har resulterat i socialistregimens kraftfulla svar.
Så faller både Storbritannien och Europa sönder inför våra ögon, i realtid, och blir allt mer irrelevant i världen. Polariseringen kommer aldrig att ta slut, utan lär fortsätta indefinitivt tills en slutgiltig lösning föreligger, och under tiden förfaller Europa till ett allt mer auktoritärt och repressivt stadium. Nu har man därför bara att välja sida: Make Europe great again, or perish. Vi måste återerövra våra nationer, vi måste ta tillbaka vår kontinent.