Det är den tid om året då akademierna meddelar vilka pristagare man valt. De rent vetenskapliga priserna går sin gilla gång, medan det finns en mer politisk spänning rörande litteraturpriset. Ty det är ett politiskt pris, givet den våldsamma eurocentrismen och den skamlösa behandlingen av världens största kulturnation, nämligen Kina.
Men i år viskar en fågel i mitt öra att en kinesisk författare, som inte är utlandsboende dissident, för första gången kan komma att erhålla priset. Det vore då inte en dag för tidigt, men möjligen femtio år för sent.
Mo Yan (莫言 = tala inte), eller mer korrekt Guan Moye (管谟业), är för all del tillräckligt uppkäftig och rebellisk inom Kina för att kunna komma i fråga som självständig författare, och hans författarskap är tillräckligt omfattande och av tillräckligt hög kvalitet för att komma i fråga för priset.
Mo Yans stoff föreligger naturligtvis i filmens format, nämligen i 红高粱 / Hong gaoliang (Det röda fältet) (1987) i regi av Zhang Yimou (张艺谋). I grunden ligger här Mo Yans roman 红高粱家族 / Hong gaoliang jiazu (Den röda durrans klan).
För att Svenska akademin ska kunna återupprätta en smula av sitt sargade förtroende krävs helt enkelt att Mo Yan eller möjligen Bei Dao föräras priset. I annat fall stärker man bara den provinsiella stank priset kommit att få på senare tid. Akademien är å andra sidan kanske inte självständig nog att ge priset till en kines. Man är förmodligen vansinnigt rädd för att anklagas för att stödja «regimen» om man belönar en av nationens litterära portalfigurer.