Myter, fakta och åsikter om klimatet – ⚛︎ dougherty ☸︎

People are dying, och mänskligheten står inför en apokalyps om vi inte agerar nu – vi har tio år på oss att rädda världen, i annat fall väntar Ragnarök, och vi kommer antingen att brinna upp eller dränkas i en flodvåg av bibliska dimensioner – eller bådadera samtidigt.

Om du läser tidningar har du sett sådana rubriker, och det är en säker väg till kassaklirr för mediekonglomeraten. Men det är också en retorik som ger ungdom existentiell ångest och leder till irrationella beslut. I bakgrunden finns som alltid politiska underströmningar som antingen vill nyttja fruktan för att socialisera samhället eller som tvärtom ignorerar faktiska händelser och möjliga konsekvenser.

Klimatet har alla åsikter om, huruvida det förändras eller inte, på vilket sätt och i vilken takt, samt vilka konsekvenser det får eller inte får. Du, jag och journalister, politiker och andra tyckare. Vi sitter alla i samma båt, och vi har olika förutsättningar att orientera oss i vad som är faktiskt sant, vad som är mytbildning och vad som är ren opinionsyttring.

Det kunde således vara i sin ordning att försöka strukturera vad som är vad, för en mer fruktsam diskussion. En möjlig ansats ges i det följande, och vi börjar med det faktiska, för att därefter ta oss an myter (falsifierbara ståndpunkter) och åsikter.

Fakta

En klimatförändring föreligger, med global uppvärmning sedan slutet av 1800-talet. Saken är mät- och observerbar, och inte ifrågasatt av någon kvalificerad att uttala sig om saken. Det råder ett enhälligt vetenskapligt konsensus om existensen av uppvärmningen.
Lika starkt konsensus finns i att uppvärmningen huvudsakligen är antropogen, det vill säga orsakad av mänskliga aktiviteter, främst industriella utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Att förneka detta är att erkänna sig vara kognitivt utmanad.
Fortsatt uppvärmning kommer att ge konsekvenser för flora och fauna, havsvattennivåer, nederbördsmönster och andra företeelser av vikt för människans omgivning. Även kring detta råder starkt konsensus.
Det föreligger inga andra betydande vetenskapliga konsensus om klimatförändringarna än de tre ovan nämnda. Speciellt finns inget vetenskapligt konsensus om behovet av att vidta drastiska åtgärder för att begränsa utsläppen eller förhindra en civilisationskollaps.
Antropogen uppvärmning om en grad har inte gjort klimatet varmt i sig. I geologiskt hänseende befinner vi oss i en mycket kall period, sedan 33.9 miljoner år tillbaka i kenozisk istid (is på Antarktis), och sedan 2.58 miljoner år tillbaka i kvartär istid (is på Arktis och Grönland) med regelbundna nedisningar på norra halvklotet med hundra tusen års intervall.
Människans nuvarande plats i detta system är i en interglacial mellan nedisningar, en tillfällig värmeperiod som har varat i 12 000 år. Utan antropogen uppvärmning hade en ny nedisning redan påbörjats, med slutligt resultat i ett nytt tjockt istäcke ned till norra Tyskland om 23 000 år. Hittillsvarande uppvärmning har fördröjt förloppet till 50 000 år eller mer.
Mänsklig civilisation uppstod under denna tillfälliga värmeperiod, som vi kallar holocen. Det stabila klimat som kännetecknar perioden är inte karakteristiskt för jordens vidkommande, och det kommer att förändras med eller utan mänsklig inverkan. Stryper vi alla utsläpp kommer en ny nedisning med matematisk precision. Fortsätter utsläppen övergår klimatet småningom från istid till drivhus, det för jorden mer normala. Mänsklig civilisation har gett oss förutsättningar att hantera atmosfären och klimatet efter eget godtycke.
Uppvärmning ger inte ett torrare klimat. Kyla ger torrare klimat, och aldrig är ökenutbredningen så intensiv som under perioder av nedisningar. Värme ger fuktigare klimat, för att nederbörden ökar. Områden är torra av andra skäl än solens uppvärmning, som stora landmassor utan bergsskedjor, eller genom variationer i jordens axellutning – exempelvis Sahara är omväxlande grönt och öken med 20 000 års intervall, och antropogen uppvärmning kan bidra till att snabba på förloppet att åter gröna regionen.
Uppvärmning sker latitudinellt längs breddgraderna, utan att påverka ekvatorn nämnvärt. När jordens medeltemperatur stiger betyder det inte att ekvatorområdena blir obeboliga, utan att tropiskt klimat breddas, att både flora och fauna växer i omfång, att biomassan ökar, och därmed att växtligheten slutligen bromsar förloppet med skenande koldioxid.

Myter

Mänskligheten kommer att gå under av klimatförändringar. Nej, det finns ingen mekanism som kan få mänskligheten som helhet eller ens i någon större del att gå under av att jorden värms upp. Jorden har den mängd kol den har, och den har alltid omsatts i liv och atmosfär i en cykel, eller lagrats i jord då det inte har kunnat brytas ned eller sugits upp av vittrande begskedjor. Givet att vi bränner av allt fossilt material blir jorden ett hett drivhus som under kambrium (globalt tropiskt), men en atmosfär av Venus karaktär är fysikaliskt omöjlig att forma.
Civilisationen kommer att kollapsa av vidare klimatförändringar. Nej, civilisationen påverkas inte alls av uppvärmningen annat än att den organiskt följer de förutsättningar land och hav ger. Enskilda områden kan drabbas av högre vattenstånd, mer torka och förändrad flora och fauna, men civilisationen som helhet består intakt.
Sverige kommer att gå under. Nej, klimatförändringarna har i princip inga negativa effekter för Sverige, oavsett omfång. Landhöjningen kompenserar för ökade havsnivåer, och mer värme i kombination med mer nederbörd gör Norden mycket bördigare. Vi får visserligen fler insekter och parasiter, flora och fauna förändras och glaciärerna försvinner, men vi går inte under för att Falun inte längre är en skidort.
Vi kommer att dränkas. Nej, det kommer att ta tusentals år för Grönlands is att smälta till vatten och ta oss ur kvartär istid. Havsvattnet kommer inte att stiga nämnvärt snabbare än i dag (3 mm per år), och människan kommer att hantera förloppet organiskt. För att ta oss ur kenozoisk istid och även påbörja smältning av Antarktis krävs en koldioxidnivå om 750 ppm (410 ppm i dag). Det skulle ge betydligt mer vatten (46 meter), men fortfarande under tusentals års tid, och alltjämt i konkurrens med landhöjning på norra halvklotet. Effekterna blir främst lokala och i övrigt naturligt hanterbara över generationer.
Vi har tio år på oss att undvika en katastrof. Nej, man har från den politiska kroppen Förenta nationerna hävdat samma sak sedan åtminstone 1972, men det finns alltså ingen vetenskap som förutspår eller ger stöd för en «katastrof» av något som helst slag. De som hävdar detta drivs av en agenda, som man för genom att försöka injaga fruktan i befolkningar.

Åsikter

Vi har en «klimatkris» eller ett «klimatnödläge». En åsikt på vänsterkanten för att söka mandat för omfattande socialisering och statliga ingrepp i ekonomi och näringsliv, men den har inget stöd i någonting, allra minst vetenskap. Mänskligheten har att bearbeta sina utsläpp och ställa om för en mer gasneutral produktion, men den processen behöver inte ske omedelbart med risk för att störta ett välfungerande samhälle över ända, utan kan ske organiskt med stöd i nyutveckling av teknik och naturlig utfasning av äldre maskinpark.
Sverige måste gå före. En vettlös åsikt på vänsterkanten, men den har ingenting med verkligheten att göra. Svenskt näringsliv bör av strikt ekonomiska skäl bli en ledande kraft i grön teknik, dels för att effektivisera vår egen produktion och dels för att exportera tekniken. Men i termer av att reducera de globala utsläppen av växthusgaser finns betydligt bättre investeringar att göra i kolkraftens Polen och Kina än att sabotera för svenskt näringsliv och slå sönder svensk landsbygd.
Vi kan fortfarande nå 1.5-gradersmålet. Nej, det kan vi inte. Utsläppen fortsätter att öka, och det finns ingen realistisk möjlighet att hindra den utvecklingen på kort tid. Klimatrealism är att utsläppen kommer att börja begränsas först om några decennier, och att vi i praktiken har att räkna med minst 4–5 graders uppvärmning under kommande sekler. En realistisk politik anpassar sig efter dessa förutsättningar.