Kinas export sjönk… inte i april, utan ökade istället med åtta procent jämfört med föregående år. Nej, det är inte en effekt av att skicka iväg så mycket man kan innan de amerikanska tullarna träder i kraft, det skedde redan i mars vilket orsakade det största handelsunderskottet i amerikansk historia.
Istället beror ökningen i handelsvolym på att man har dirigerat om exporten till andra marknader i Europa och Asien, och inte minst att man nyttjar tredje land som hubb för att undvika de löjliga tullarna om 145 %. Godset skickas alltså till Vietnam och andra länder för ompaketering och vidare export, varvid tullen stannar vid 10 %.
En bra deal för såväl Kina som deltagande länder, med ungefär samma metodik som en gång gjorde Hongkong rikt genom att mjölka det större fastlandet på courtage för tjänster. Exporten sker fortfarande från Kina, men på pappret ser det annorlunda ut. Det är så den globala ekonomin fungerar, den routar runt varje hinder, och därför kan Trumps tullar aldrig fungera som avsett.
Men även om Kina ökar sin totala export, sjunker den ändå netto gentemot USA, inberäknat ompaketering och andra metoder. Det drabbar främst USA, där hyllorna nu gapar allt tommare och containertrafiken i hamnarna har minskat med en tredjedel.
När hamnarna får färre inleveranser krävs färre hamnarbetare och färre chaufförer med flera yrkeskategorier, vilket därmed bidrar till ökad arbetslöshet. Det är så en spiral börjar, och den accentueras av att priserna ökar i takt med att utbudet minskar. Inflationen tar fart, och med den följer småningom recession och därmed stagflation.
Man ska här betänka att det allra mesta som amerikaner köper är tillverkat i Kina, från barnvagnar och mikrovågsugnar till fyrverkerier och parasoller. Viktigare än så är att insatsvaror för industrin också mestadels kommer från Kina, allt från elektronikkomponenter till plastdetaljer, skruvar och minsta mutter.
Det går i andra riktningen också, eftersom Kinas reciproka mottullar stryper all import från USA. Även där dirigerar man om, genom att importera sojabönor från Brasilien och kött från Argentina istället från USA. Kvar med Svarte Petter i hand står den amerikanske bonden, än en gång. Den amerikanska exporten minskade därför i april med 21 %, en helt katastrofal siffra.
Under denna dubbla nitlott förefaller Trump än en gång sväva på målet och yrar något om att drastiskt sänka tullarna. Och under dessa omständigheter möts även amerikanska och kinesiska delegationer i Genève för att diskutera saken, men eftersom Kina sitter med trumf på hand lär utsikterna för framgång inte vara så stora.
Zhongnanhai har noga förberett för Trumps återkomst, och vet hur spelet ska spelas. Det finns ingen brådska alls att komma överens om något slags golv för tullar, utan här finns ett gyllene tillfälle att låta den amerikanska skurkstaten ramla i egen fälla. När man småningom åter byter riktning och slopar tullarna, under en annan president, har Kina redan vunnit slaget.