Huaweis finanschef Meng Wanzhou (孟晚舟) sitter sedan december 2018 i kanadisk husarrest, efter att USA begärt Meng utlämnad för påstådda brott mot amerikanska sanktioner mot Iran samt påstått bedrägeri mot en rad finansiella institut.
Det är en politisk fars av ett slag som inte skulle tolereras i Sverige eller EU, som inte lämnar ut personer för politiska brott. Kanadas krona har emellertid nyligen meddelat att dubbel straffbarhet föreligger på punkten bedrägeri, och att man inte behöver ta ställning till anklagelsen om brott mot amerikanska sanktioner. Processen fortsätter därmed fram tills åtminstone 2021, men kan dra ut betydligt längre i tid – mänskliga rättigheter, någon?
Tanken att en enskild person hålls ansvarig för ett företags påstådda handel och vandel är en helt ny företeelse i internationell lag. Vanligen «bötfälls» företag som Swedbank och Ericsson när de anses «bryta» mot godtyckliga amerikanska «regler», till exempel avseende penningtvätt, sanktionsbrott och så vidare, en «bötning» som företagen godtar enkom på grund av USA:s roll som ekonomisk supermakt. Att USA skulle arrestera exempelvis Swedbanks VD är uteslutet.
Med Huawei förhåller det sig annorlunda, då det är ett kinesiskt flaggskepp som USA avser göra allt man kan för att skada, dels genom att svartlista företaget på den amerikanska marknaden och uppmana «allierade» att göra samma sak, dels genom att medelst hot om sanktioner strypa tillförseln av elektroniska komponenter från underleverantörer som har så mycket som en amerikansk skruv i sina produkter. Arresteringen av Meng är således ytterligare en komponent i denna ansats.
Det är en del i den amerikanska strategin att innesluta Kina, och så långt som möjligt förhindra eller i vart fall försvåra för en förment systemisk rival att fortsätta växa. Detta borde det kanadiska rättsväsendet inse, och därmed nyttja den lagliga möjligheten att avvisa ärendet.
Händelsevis arresterades i Kina diplomaten Michael Kovrig och affärsmannen Michael Spavor i december 2018, kort efter att Kanada lagt vantarna på Meng Wanzhou. Anklagelseakten är spioneri, och det är uppenbart att det rör sig om qui pro quo, det vill säga ren vedergällning för vad man från kinesisk sida uppfattar som ett flagrant brott mot internationell rätt.
Händelsevis har Kina nu även i formell mening åtalat Kovrig och Spavor, kort efter att Kanada beslutat att fortsätta processen kring Meng. Det är ingen tillfällighet att man i så öppen dager låter omvärlden förstå bevekelsegrunderna, och protesterna låter förstås inte vänta på sig. Kina anklagas för godtyckliga arresteringar i politiskt intresse och i strid med internationell lag, vilket händelsevis även är vad Kina anser om spelet kring Meng Wanzhou.
Kanada kan för all del fortsätta låtsas att man bedriver något slags rättssäkerhet och värnar internationell lag, istället för att inse att man utnyttjas av amerikanska politiska intressen och mer eller mindre våldför sig på de underliggande premisser som bygger internationell lag. Men då får man också ta konsekvenserna av att delta i fult spel mot Kina, och bollen ligger därför hos Trudeau.