Människorättsorganisationer och andra brukar ofta tala om att religionsfriheten kränks och att människor diskrimineras när religiösa kulter angrips i Kina som samhällsfarliga sekter. Även om enskilda brott kan härledas till sådana rörelser, menar man att organisationen eller religionsutövningen i sig inte bör bestraffas kollektivt för vad enskilda utövare tar sig för.
Men om det i kultens natur ligger ett element av uppvigling eller uppmaning till sådana brott, måste man nog ändå gå till roten för att tackla problemet. Betrakta exempelvis den kristna kiliastiska sekten Österns blixt (东方闪电, Dongfang shandian), eller Allsmäktige guds kyrka (全能神教会, Quanneng shenjiaohui) som den mer formellt heter, även kallad Andre frälsarens sekt (二次救主派, Erci jiuzhupai).
Sekten lär som många andra väckelsekristna grupper ett eskatologiskt budskap av en «andra återkomst» av kristusfiguren, fast här i en lokal kinesisk kvinnas skepnad, nämligen en Yang Xiangbin (杨向彬) som informellt kallas den kvinnliga Jesus (女基督, nü Jidu). Det är således en domedagskult som förutspår världens undergång, och med det budskapet knackar man dörr för att snärja nya medlemmar med löfte om frälsning och hot om helvetet.
Men metoderna går utöver dessa typiska missionsknep, och man inte bara fryser ut och hotar avfällingar så som är brukligt bland västerländska frikyrkor och sekter som Scientologerna, utan man går mer handgripligen till väga för att båda attrahera och behålla sina medlemmar. 2002 kidnappade man ett trettiotal ledare för så kallade huskyrkor i syfte att tvångskonvertera dem till den egna rörelsen. 2010 lär en skolpojke ha dödats som hämnd för att en släkting till pojken ville hoppa av rörelsen.
I maj i år trakasserade en grupp om sex personer från sekten kunder vid en hamburgerrestaurang i Zhaoyuan, Shandong, varvid man försökte utverka telefonnummer, uppenbarligen för att kunna kontinuerligt tjata sig till en värvning. En 37-årig kvinna vägrade, och blev helt sonika ihjälslagen. Mördaren Zhang Lidong (张立冬) rättfärdigade dådet med att kvinnan var en «demon» (恶魔, emo) och en «ond ande» (邪灵, xieling), och att han inte fruktar lagen utan har tillit i sin kristna gud.
Detta är förstås bara en västanfläkt i jämförelse med en annan kiliastisk rörelse, det så kallade Fredens himmelsrike (太平天囯, Taiping tianguo), som under ledning av den självutnämnde brodern till Jesus, Hong Xiuquan (洪秀全), åstadkom under 1850/1864 ett uppror som kostade tjugo miljoner människor livet i ett blodbad större än första världskriget. Man kan av denna händelse förstå de kinesiska myndigheternas vilja att kväsa potentiellt farliga rörelser i sin linda.
Till syvende og sidst blir det en gränsdragningsfråga. Man kan till exempel konstatera att Falun gong (法轮功) är en knäpp buddistisk sekt av ungefär samma kaliber som Scientologerna, men den har egentligen inte visat prov på aggression eller någon större samhällsfara, även om enskilda individer kan fara illa av dess metoder. Omfattande tysta massprotester i Tianjin och Beijing fick regeringen att bannlysa kulten, i vad som förmodligen var en förhastad och onödig aktion som har kostat stort i anseende.
Samtidigt är stora delar av den kinesiska befolkningen fortfarande så desperata och efterblivna att man lätt faller offer för kulter av detta slag. Förslagna typer kan enkelt manipulera människor som längtar efter en mer dräglig tillvaro och som inte förstår att värdera vad dessa religiösa sekter (eller motsvarande kommersiella pyramidspel och liknande bedrägerier) innebär.
Statsmakterna ser här uppenbarligen som sitt kall att bryskt slå ner på företeelser som inte bara vid enstaka tillfällen givit upphov till våld och tragedier, utan vars doktriner och ideologi bär en otvivelaktig skuld för det inträffade och för många människors lidande. Detta är inte att angripa religionsfriheten, ty det existerar inte någon frihet att manipulera och misshandla sina medmänniskor. Den kinesiska staten är i grunden sekulärt neutral, men ställer vissa grundläggande krav på religionen.