Sista måltiden – ⚛︎ dougherty ☸︎

I kontrast till vanor, det vill säga mer eller mindre automatiska handlingar av daglig karaktär, finns även mer medvetna handlingar man utför i regelbundna eller möjligen intermittent återkommande intervaller. En sådan är för min del kvartalsvis vattenfasta under sju dagar i början av januari, april, juli och oktober.

Termometern visar visserligen -11 °C, men statsvädret har försäkrat oss om att det är vår. Därför kunde det vara av intresse att angripa vinterfläsket med en sådan hälsokur lagom till dess att solen börjar värma mer på allvar, samt eventuellt påbörja projekt badstrand. För kommande år vill säga, ty även om man erfar en betydande viktminskning, återhämtar man allt i ett nafs efteråt. Vikt får man eventuellt angripa mer metodiskt med långvarig kalorireduktion.

Vattenfasta handlar mer om hälsa, att genomlida ett metabolt reningsbad, att rensa ut slagg och att nybilda skadade celldelar, stamceller och immunförsvar. Det är en metod för att hålla sjukdomar på behörigt avstånd och maximera sina chanser att ha ett både långt och friskt liv. Att föryngra kroppen, bokstavligt talat.

När fan blir gammal blir han religiös, brukar det sägas. Religiös blir jag aldrig, men visst vore det förträffligt att småningom kunna åtnjuta en hög ålder. Dock bara under förutsättning att man är frisk och vid god vigör, i annat fall kan det ju kvitta. Frågan är således hur man når dit.

Det saknas inte exempel på hundraplussare som röker eller förefaller ha levt ett onyttigt liv, men det är då mer fråga om tur i det epigenetiska lotteriet än någon huvudregel. De flesta i den åldern är helt enkelt inte rökare, och de är inte heller feta eller storväxta. Av detta kan man dra lärdom.

En annan observation är att personer i så kallade blå zoner lever längre och friskare för att de har ett måttligt kaloriintag och praktiserar regelbunden fysisk aktivitet av något slag. Det finns fler parametrar, som ett socialt liv och låg stressnivå, men det primära är alltså kalorireduktion.

Att äta rätt är en central del i att erhållla lång livslängd.

Vilket för oss tillbaka till fasta som metod, för vi vet numera vilka de biokemiska mekanismerna är¹ under sådan metabol stress, och vad de leder till. Det handlar om sådant som autofagi, det vill säga cellulär sophantering i syfte att bryta ned skadade organeller i dess beståndsdelar för att bygga nytt under en tid då ingen extern föda tillförs.

Det handlar om massiv generering av tillväxthormon för att kunna bygga upp muskler och annan vävnad ultrasnabbt då föda på nytt tillhandahålls. Det handlar om nybildning av stamceller² i samma syfte, och för att ersätta vita blodkroppar som går förlorade under fastan – hela immunförsvaret nybildas³ i princip efter en veckas fasta. Vattenfasta några gånger om året bereder därför kroppen tillfälle att föryngra⁴ sig själv, och kan göra underverk med de mest misshandlade av kroppar.

Men för lång livslängd krävs dessutom mer ihållande kalorireduktion⁵ i form av daglig periodisk fasta, och naturligtvis att man tillför kroppen rätt beståndsdelar i kosten, likväl som att man inte förgiftar kroppen med fel slags ämnen. Man kan faktiskt både ha och äta kakan, och således emellanåt smörja kråset och kalasa vilt, under förutsättning att man under normala omständigheter håller reduktion. Men om man lever på skräpmat, kommer man förr eller senare att skörda konsekvenserna av det.

För ett friskt långt liv krävs dessutom i allmänhet rörlighet, och även detta kan beskriva i termer av biokemi. Konditions- och styrketräning ger ett elementärt underhåll av muskler för att upprätthålla erforderlig styrka, men mer intressant är att särskilt kortare perioder av högintensiv träning under nära nog maximal hjärtfrekvens leder till nybildning av hjärnvävnad – neurogenes⁶ – och utrensning av plack i hjärnan, en sorts mental motsvarighet till autofagi.

Av lika stor vikt är att ta det lugnt med socker, alkohol och ultraprocessad skräpmat. Vardag är inte fest.

Neurodegenerativa sjukdomar som ALS, afasi och demens kan alltså hållas stångna lika effektivt som diabetes och cancer med rätt val av livsstil, och det finns inget givet i att man på äldre dagar måste drabbas av sådana åkommor. Det är inte heller ett lotteri, utan till stor del något man själv kan påverka. Och varför skulle man inte göra det?

Den sista måltiden blev ett halvt kilo stekt kycklingfilé med grönsaker, fyra ägg och två knäckemackor med ost. Nu väntar en vecka på kaffe, te och vatten, och nästa måltid blir således den sjunde april. Det innebär en viss påfrestning, men är en upplevelse man skulle önska komme fler till godo. Du hänger väl med?