Svensk statstelevision har ett tämligen futtigt utbud av nyheter, då man satsar lejonparten av skattepengarna på «lägereldsteve», det vill säga lekprogram och andra underhållningsformer som skulle göra sig bäst i kommersiella kanaler. Den enfaldiga tanken är att man genom ett rikligt utbud av sport och populärkultur ska kunna locka tillräckligt många att ta del även av statsteves politiska agenda, som genomsyrar hela utbudet på olika vis.
Till skillnad från andra länders motsvarigheter med dygnetruntbevakning, uppgår nyhetsutbudet i svensk statsteve till i princip en timma per dag, fördelat på de två «konkurrenterna» Aktuellt och Rapport. Det senare fenomenet stammar från monopolstriden under 1980-talet, då statsteve för att motverka kommersiell teves frammarsch beslöt experimentera med «intern konkurrens» i statstevehuset.
Den ordningen består alltså fyrtiotalet år senare, och så även den kraftiga vänsterkantringen. Dominerande agenda är för närvarande «klimatet», som mer eller mindre dagligen får utrymme i nyhetsbevakningen, även om det sällan har med nyheter i egentlig mening att göra. En annan sådan agenda är för övrigt sossetunga ämnet vård, med dagliga hemkörda «nyheter» kring medicin och forskning på området.
Symptomatiskt nog vigdes under gårdagen halva programtiden – tjugo minuter – i Aktuellt åt statsteves särskilda maskot, Klimat-Greta, som ständigt nyttjas som galjonsfigur i klimatagendan. Tösen fick visserligen svara på frågor om kritik som riktats mot henna, men gavs i övrigt fritt spelrum att utveckla sina virriga tankar utan motstånd i debatt med någon som representerar en annan hållning.
Det sistnämnda är för övrigt ett signum för statsteve, just för att man vill propagera sin särskilda agenda istället för att konsekvensneutralt förmedla nyheter och låta åsikter stötas i debatt, på det att allmogen ska nå upplysning. På samma sätt bedrivs många utrikespolitiska frågor, med ensidigt spel mot ett mål utan någon som helst debatt, exempelvis i det tämligen väl betitlade programmet «Agenda».
Därstädes är det alltid och utan undantag intervjuer med vänsterliberala profiler som Anne Applebaum, men aldrig någonsin med figurer från något konkurrerande läger, exempelvis John Mearsheimer. Syftet är helt enkelt att inskärpa etablissemangshållningen och låtsas som att den representerar sanning och objektivitet i de ämnen som avhandlas.
På samma sätt har man i nyhetssammanhang och dylika program en utvald skara «experter» som representerar en viss hållning, men som aldrig får mothugg i debatt eller kompletteras med andra «experter» från någon annan skola. Det är på så sätt en figur som Sarnecki kunnat propagera och befästa en kriminologisk vänsterlinje i statsteve under decennier, och det är så andra «experter» med klippkort till statstevestudion verkar i nutid – Kragh, Jerdén, Paasikivi och allt vad de heter.
Klimat-Greta har en snarlik funktion, men kan förstås knappast kallas «expert». Hennas roll är istället att representera «ungdomarnas» krav på «politikerna», och används således som en politisk murbräcka för att avancera agendan. Tanken är att engagera populasen i kampen mot «klimatkrisen», exempelvis genom att ansluta till demonstrationerna, börja äta «framtidens mat» i form av insekter eller att helt enkelt avstå från att föra sitt arv vidare.
Det spelar därvidlag ingen roll vad argbiggan utstöter för underligheter, utan man vill helt enkelt utnyttja den energi och det moment hen representerar, för att hålla agendan konstant vid liv, särskilt i tider då man inte har någon skogsbrandsporr att erbjuda.
