Huawei stämmer som väntat Sverige för att ha blivit portad från den svenska telekommarknaden, och notan kan landa på tiotals miljarder kronor, som förstås tas ut av de «skattskyldiga». Därtill kommer ytterligare tiotals miljarder i fördyringar av utbyggnaden av 5G, en prislapp som skickas vidare till konsumenterna.
Detta är således den initiala ekonomiska kostnaden av att följa Washingtons order att mota bort Huawei, men med försämrade relationer med Kina man kan räkna med vidare följdeffekter, som på ett eller annat vis sätter avtryck i ekonomin.
Staten lär få mycket svårt att i internationell skiljedomstol bevisa de uppdiktade påståenden man har lagt fram om Huaweis «cyberspionage», eftersom företaget inte har någon sådan historia. Omvänt är amerikanska myndigheter och företag djupt involverade i den sortens spioneri, utan att det har lett till några som helst åtgärder – som amerikansk klientstat sväljer Sverige vilka förnedringar som helst.
En rättare term är för övrigt lydstat, då Sverige vid tidigare tillfällen har tvingats handla mot den egna övertygelsen, exempelvis vid egyptenavvisningarna 2001, då USA hotade med handelskrig om Sverige inte i strid mot mänskliga rättigheter utlämnade två egyptier till USA för vidare behandling i form av «förstärkta förhörsmetoder».
Priset för att komma i åtnjutande av amerikanskt signalspaningssamarbete och visst militärt skydd mot ickehotet Ryssland är således betydligt högre än vad ett adekvat försvar betingar, men med den skillnaden att vi har avhänt oss vår handlingsfrihet, exempelvis i fråga om vilka vi vill ha handelsutbyten med – USA håller oss gisslan.
Sverige har därmed kommit att bli en bricka i USA:s heta fred eller kalla krig mot Kina, och det är vi som får stå för kostnaden, på samma sätt som Litauen nu får kännas vid visst tryck för att ha utgjort en amerikansk geopolitisk torped mot Kina i en fråga som överhuvudtaget inte är av litauiskt intresse.
Det är ett återkommande mönster att USA destabiliserar och orsakar problem, som sedan måste hanteras av andra. Det gäller exempelvis massiva flyktingströmmar efter amerikanska krig i Irak, Syrien och Afghanistan samt spänningar i Europa efter Nato-expansion österut, och det gäller även ekonomiska konsekvenser som följd av att USA vill strypa Kinas handels- och varuflöden för att upprätthålla sin globala dominans. Det sistnämnda är faktiskt inte vår sak.
