Statstelevisionens «humorprogram» Svenska nyheter förmedlade i fredags en grovt rasistisk skildring om kineser, fri från någon som helst rimlig kontext. Man publicerade dessutom inslaget på en kinesisk videosajt, och riktade därmed «humorn» direkt till det kinesiska folket.
I efterhand har man försökt ursäkta inslaget med att det i själva verket var «antirasistiskt», och att det har «missuppfattats». Men man ser på en besvärad programdirektör Helin att man är medveten om att man har trampat ordentligt i klaveret. Det är även den allmänna uppfattningen bland svenskkineser som har sett inslaget, att det är grovt rasistiskt och nedsättande.
Det är ett uttryck för en sinofobi som sedan länge grasserar inom vänstern. Det är inte bara så att man har paranoida tankar om «regimen» och tolkar varje enskild händelse om Kina på samma sätt som tidigare kremlologer gjorde om Ryssland, utan man ger även uttryck för hat mot kinesisk kultur och kinesiskt folk. Man förmår i sin förment antirasistiska PK-bubbla inte se skillnad på «regimen» och det kinesiska folket, utan blandar samman dem. Därav denna fullständigt vidriga och opåkallade attack på människor av kinesisk härkomst.
Enligt min uppfattning är detta hets mot folkgrupp. Om detta inte är hets mot folkgrupp, så är inget annat det heller. Det blir aldrig klarare än så här. För att åskådliggöra detta kan man byta ut «kinesisk» mot «muslimsk» eller «judisk» i inslaget:
Välkommen högt ärade muslimska turist. Här kommer några tips för att undvika kulturella krockar. Till exempel så bajsar vi inte utanför historiska byggnader. Men om det är så att du har fått bajs på händerna så gör vi så i Sverige att vi tvättar händerna.
Samtidigt låter man en bild av en bajsande man i turban och helskägg figurera på en fingerad förbudsskylt. Hur skulle detta uppfattas, månne? Utanför yttrandefrihetsgrundlagens skydd har sådana skildringar gjorda av privatpersoner utan undantag bedömts vara hets mot folkgrupp, och brotten anses inte vara ringa. Provokonstnären Dan Park har fått skaka galler för skildringar av motsvarande kaliber, för tusenfalt lindrigare spridningsgrad och därtill i en fullt rimlig kontext (om än inte förstådd av domstolen).
Hets mot folkgrupp är även ett undantag under den besynnerliga konstruktionen med en särskild tryck- respektive yttrandefrihetsgrundlag för skråmedier, men det brukas då främst som ett vapen mot nazistiska tidningar som publicerar hakkors, hyllar Hitler och uttrycker sig illa om judar. Det är statens metod att angripa misshagliga åsikter av ett visst slag, och det är inte troligt att statens advokat någonsin skulle agera mot den egna uppdragsgivarens propagandaorgan. Lagen är inte och har aldrig varit blint rättvis.