Människan är omnivor, det vill säga allätare, och är inte utvecklad för en strikt vegetarisk diet. I länder som Indien är människor vegetarianer enbart för att de inte har råd med animalisk föda, medan man i rika länder gör ett medvetet val av livsstil. Delmängden av veganer utgör enstaka procentandelar, även om det är en växande grupp.
Veganism är inte så mycket en diet som en etik, en filosofi, eller en livsstil. Man avstår inte bara från animalisk kost, utan också från andra produkter med animaliskt ursprung, även det i strid med människans natur. Det är en livsstil som bara är möjlig i en modern värld, men för den skull inte en uppbygglig sådan.
Vegetarianism är i så fall enklare att sympatisera med, eftersom dieten inte är lika extrem, utan tillåter ägg och mejeriprodukter i kosten och i övrigt är mer i samklang med människans natur. Men även vegetarianer löper risk att omfattas av näringsbrist.
För all del tycks finnas ett antal hälsomässiga fördelar med vegetarianism oavsett form, nämligen smalare kroppskonstitution, lägre risk för vissa typer av sjukdomar med mera. Det beror dock inte så mycket på växterna man äter, utan snarare på att vegetarisk kost i stora drag är näringsfattig bukfylla som hindrar kroppen från att ta upp för stora mängder energi.
Det är därför en form av kalorirestriktion, och det är den mekanismen som är nyttig i sammanhanget. Man kan uppnå samma resultat eller bättre genom regelbunden periodisk fasta utan att behöva göra avkall på dieten.
Veganer, och i mindre utsträckning vegetarianer, drar samtidigt på sig andra sjukdomar, nämligen som en följd av att man lider brist på viktiga näringsämnen. Ett sådant är vitamin B₁₂, som helt enkelt inte existerar i växtriket. Brist på vitaminet ger förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar, stör produktionen av arvsmassa med minskad produktion av röda blodkroppar som resultat, samt ger minskad produktion av vissa fettsyror kring nervceller.
Inte heller vitamin D finns i växtriket, men väl i svampriket – om veganer tillåter sig en sådan avvikelse, och om man är beredd att käka kantareller dagligen. Under vinterhalvåret uppstår således brist på vitaminet, vilket påverkar immunförsvaret och upptaget av kalcium.
Tillskott finns naturligtvis, men de är i regel av animaliskt ursprung. Vitamin B₁₂ kan visserligen syntetiseras i en snarlik form, medan vitamin D₃ extraheras från ullfett – det går emot den veganska hållningen att ta sådana anmialiskt producerade tillskott. Tillskott av vegetabiliskt D₂ är samtidigt inte lika effektivt.
Även ω-3-fettsyror förekommer sparsamt i växtriket, och de som finns i fröer, nötter och oljor är alfalinolensyra (ALA). Kroppen förmår bara att i mindre och otillräcklig utsträckning omvandla linolensyra till de viktiga fleromättade ω-3-syrorna eikosapentaensyra (EPA) och dokosahexaensyra (DHA), som annars är förknippade med fet fisk.
Brist på EPA och DHA ger förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar, vilket är anledningen till det i förstone paradoxala resultatet att vegetarianer och i synnerhet veganer har en högre frekvens av vissa sådana sjukdomar. Det är inget nytt resultat, utan har påvisats i större undersökningar i många år.
Observational evidence suggests that non-fish-consumers may be at greater risk of CHD mortality and low EPA + DHA tissue status is associated with increased risk of cardiac events, with arrhythmia being implicated as the most likely common risk factor. Preliminary evidence presented here suggests that vegans, who have an ω-3 index of approximately 2–3 %, may have an impaired capacity to regulate HR in response to physiological demands during the day-time, and they have a distinct lipidomic profile compared with omnivores, with markedly lower circulating concentrations of LC n-3 PUFA-derived lipid mediators.
https://doi.org/10.1017/S0029665117000428
Med ω-3-index avses ett mått av förekomst av ω-3-fettsyror EPA och DHA i membranet på röda blodkroppar, och ett hälsosamt intervall är här 8–12 %. Veganer har således ett kraftigt underskott, vilket kan leda till arytmi och därmed förhöjd stress på hjärt-kärlsystemet.
Som en konsekvens noterar man inte någon skillnad i mortalitet mellan veganer och köttätare, även det ett resultat som har varit konstant under många år. Veganer kan förstås ta tillskott av EPA och DHA, exempelvis fiskleverolja, men då rubbar man alltså på sina heliga principer och inmundigar en animalisk produkt. Dessa ω-3-fettsyror bildas i och för sig inte av fisk, utan kommer ursprungligen från alger, vilket är en möjlig produktionskälla, om än inte från växtriket.
In conclusion, our results suggest that United Kingdom–based vegetarians and comparable nonvegetarians (including people who eat fish but not meat and those who eat meat <5 times per week on average) have similar all-cause mortality. […] Separating the vegetarians and vegans for the 6 most common causes of death did not reveal any statistically significant differences in mortality between vegans and regular meat eaters.
https://doi.org/10.3945/ajcn.115.119461
EPA används även som läkemedel mot depression, och man ska således inte bli överraskad av att veganism är förknippad med högre mått av depression och andra mentala problem. Även brist på andra näringsämnen kan spela in här, medan en del vill härleda problemet till högre utbildning, större medvetenhet med mera – men då kan man väl samtidigt anamma buddism och börja meditera för att behandla den åkomman?
To date, the research has been equivocal and our recent systematic review summarized these findings. Briefly, we found that the majority of studies showed that meat abstainers (vegetarians and vegans) had substantially higher rates or risk of depression, anxiety, and/or self-harm (e.g., suicide). Additionally, these groups were more likely to be prescribed medication for mental-health issues.
https://doi.org/10.1080/10408398.2021.1974336
Det finns inga vetenskapliga belägg för att veganism skulle medföra några hälsomässiga fördelar, men alltså ett helt koppel av bevis för motsatsen. Man lever varken bättre eller längre, utan tvärtom under metabolisk och psykisk stress.