Den förra moderatregeringen beslöt lägga ner generalkonsulatet i Guangzhou, i en tid då Kina får allt större betydelse för ekonomi och andra ämnen. Nuvarande installation i Rosenbad har visserligen inte återöppnat konsulatet, men tycks ändå se mer nyktert på Kina. Näringsministern uppger således att den rödgröna regeringen har som målsättning att öka turismen från Kina och Indien med upp till tio procent per år.
Det låter lovande, men för kineser är de klassiska turistmålen i Italien och Frankrike betydligt mer lockande, och Sverige är i detta sammanhang en sann randstat på den europeiska kontinenten. Näringsministern konstaterar att det finns en enorm potential, då kineser i allt stridare strömmar ger sig ut i världen. Mindre så indier, dock.
Ett sätt att realisera denna potential vore att förhandla fram visumfrihet med den kinesiska regeringen. Sverige har redan visumfrihet med många länder, medan Kina av tradition är mer stängt och kontrollerat. Dock har man nyligen infört visumfrihet med Taiwan, som i praktiken är en suverän nation. Det finns tecken som tyder på att en sådan visumregim kan komma att utsträckas till andra länder, som ett led i att vidare öppna upp Kina. Redan finns möjlighet att vistas visumfritt i Tianjin, Shanghai, Beijing och en rad andra storstäder i upp till tre dagar för transitresenärer.
Sverige vore en bra samarbetspartner för Kina i ett sådant syfte, inte minst på grund av stabilt goda förbindelser. Ett sådant samarbete, som självfallet måste präglas av ömsesidighet i regelverket, gynnar inte bara turismen åt båda håll, utan främjar även alla övriga sorts kontakter, inte minst i näringslivet. För närvarande är det både dyrt och tidsödande att söka visum, åt endera hållet, och att ömsesidigt avskaffa viseringstvång skulle således underlätta fritt resande.
