Tubens märkliga och usla algoritmer för rekommendationer slänger emellanåt fram svenskt material, trots att jag aldrig befattar mig med sådant. Det har väl med IP-numret att göra, och bland det som skymtar fram finns ofta ett program kallat «Riks». Stats- och kommersmedier i huvudfåran upplyser nu om att detta i själva verket är en gren av SD:s propaganda på nätet. Å fan, det hade jag inte en aning om!
Inte heller den bonnierägda statstevekopian befattar jag mig med, men av sorlet i andra media inses att man därstädes tycks ha gjort något slags «gräv» (eller rent av «scoop» på amerikanska) genom att wallraffa Sverigedemokraterna, och därmed blottlagt verksamheten i närmare detalj, bland annat omfattande nämnda tevekanal.
Man «avslöjar» även att partiet har en «trollfabrik» för att puffa den egna ideologin, emellanåt medelst anonyma konton och andra mer tveksamma metoder. Å fan, det hade jag inte en aning om! Ägnar man sig verkligen åt propaganda på socialer år 2024‽
Skämt åsido finns – eller har åtminstone påvisats finnas momentant – liknande arméer av «nätkrigare» hos Socialdemokraterna och andra partier, och det är en normal del av det fula ideologiska kriget. Man kan anlägga åsikten att det inte anstår seriösa partier, men så ligger hursomhelst medielandskapet.
Sverigedemokraterna är inte heller – och har aldrig varit – en del av de etablissemangsnära stats- och kommersmedier som i decennier har motarbetat partiet, och man har därför tvingats bygga egna kanaler för att nå ut, i form av «alternativa» medier, socialer och för den delen «trollkonton» av olika slag. Man har inte likt Centerpartiet ägt halva tidningssverige, eller likt övriga partier haft partibundna tidningar att tillgå.
Numera har SD fått komma in i stugvärmen, även om man får nöja sig med att huttra i farstun. Man har alltjämt ingen som helst representation i etablissemangsmedierna, som aktivt håller partiets sympatisörer borta från den egna verksamheten, som ju präglas av «mångfald» i allt utom politiska åsikter.
Därför ska man inte bli förvånad över att den mer ljusskygga verksamheten hos partiet fortsätter än i dag, även om det egentligen är en kvarleva från 2010-talet. Numera har partiet trots allt mer legitima och kraftfulla medel att nå ut, och de där kontona på socialer har hursomhelst föga effekt i fråga om opinionsbildning annat än bland ett redan frälst drägg eller de mest aningslösa av (l)users på nätet.
Förvisso kan och ska man granska sådant, men av det som framkommer finns inte mycket att bli upprörd över, särskilt inte som kontexten ovan saknas. Det verkliga trollandet äger alltjämt rum bland etablissemangsnära medier, som när statstelevisionen regelmässigt låter aktiva vänsterpolitiker figurera som «personen på gatan» utan att berätta om partikopplingen.
Trollfabriken par excellence är för övrigt Expo, den vänsterns informella informationsbyrå som anlitas friskt av stats- och kommersmedier i huvudfåran för att angripa politiska fiender, enkannerligen SD. Det är denna den egna korruptionen i stat–mediekomplexet man borde granska närmare, snarare än SD:s lilla lokala avdelning för fiskeri i grumliga vatten.
