Den riktigt tunga analysen på sociala fora av olika slag manar till israelisk slakt av araber i Gaza samt intensifierad ockupation, samtidigt som stats- och kommersmedier i huvudfåran är sin uppgift trogen att förstärka och propagera etablissemangsnarrativet, som i detta fall är ovillkorligt stöd för Tel Aviv. Hamas har alltså inte mycket att hämta i västerländsk opinion, och sett ur den synvinkeln är operationen ett fiasko.
Men den verkliga avsikten har mer bäring på den första biten ovan, att framkalla israelisk vrede på det att judisk statsterrorism än en gång ska få utlopp. Bilder på bostadshus som bombas och sprängs i kombination med uppgifter om hundratals döda civila palestinier orsakar i sin tur ringar på vattnet, med slutlig destination i övriga arabvärlden.
al Aqsa-flodvågen är således ett martyrdåd i syfte att röra upp så mycket damm och känslor att sekundära effekter inträder, bland annat att förhindra ett närmande mellan Israel och Saudiarabien, samt att väcka en smula liv i frågan om Palestina och den sionistiska aggressionen. När det arabiska blodet kokar i grannländerna kan saken dessutom eskalera snabbt, och redan ser vi hur Libanon engageras i konflikten.
Våld föder våld, och Hamas träffar helt rätt i analysen att överraskningsanfallet inspirerar till ett oproportionerligt svar, som därmed föder nytt hat och göder det redan befintliga. Våldsspiralen fortsätter, men frågan är till vilken nytta – tvåstatslösningen dog i praktiken för länge sedan, och går nog inte att återuppliva.
En annan fråga är huruvida Hamas’ självmordsoperation får några vidare geopolitiska konsekvenser, givet att man kan skaka om regionen en smula. USA har i mångt och mycket lämnat Mellanöstern sedan man blev självförsörjande på olja, samtidigt som Kina ryckt fram med en diplomatisk offensiv och utan särskilda kopplingar till den judiska etnostaten.
Men den latenta krutdurken kring Iran och Saudiarabien likväl som befintliga konflikthärdar i Jemen och Syrien kan snabbt brisera i nytt våld, som därmed utökar det regionala skuggkriget mellan USA och Ryssland.
Det gynnar varken Mellanöstern eller världen i stort, men säkert gnuggar man händerna i Zhongnanhai, eftersom man får friare händer att agera då fokus minskar på Kina och fler möjligheter att verka ju större getingboet i Väst blir. Det gynnar även Moskva om Ukraïna tappar i betydelse under en våldsrenässans i Mellanöstern.