Den amerikanska skurkregimen hotar hela världen med handelstullar, men vill samtidigt vara «allierad» med samma länder gentemot Kina. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop, och den förvärras av att jänkarna ömsar skinn vart fjärde år och därmed svänger fram och tillbaka i sina ståndpunkter.
Under Shangri-La-dialogen i Singapore levererade försvarsminister Pete Hegseth således en drapa mot «Communist China», och menade – tvärtemot sin företrädare Lloyd Austin förgående år – att Kina står i begrepp att «invadera» provinsen Taiwan. Regionens länder uppmanades att ta rygg på USA, samtidigt som en varning utfärdades om att ett krig om Taiwan skulle få förödande konsekvenser för hela världen.
Kina, som inte har någon högre representation vid Shangri-La, står å andra sidan för stabilitet i såväl politik som relationer, och regionen föredrar nog sådan stabilitet framför den förvirrade amerikanska hållningen. Inte minst erbjuder Kina handel och investeringar i mått som USA inte kan matcha, vilket i slutändan avgör frågan.
Avseende Taiwan sker ingen invasion med mindre än att Taiwan väljer självständighetens väg, antingen genom formell deklaration eller via förändring av konstitutionen, eller att USA etablerar närvaro på ön. Det blir i så fall USA som provocerar fram det krig man vill ha, men ett sådant kan inte göra något annat än att förstöra Taiwan och dess demokrati i grunden.
Hegseth betonade även att det amerikanska imperiet inte avser släppa sin hegemoniska roll i regionen, och att man inte kommer att låta Kina dominera. Men under de förutsättningarna lär det förr eller senare bli skarp konflikt, och Kinas allt starkare militär kommer därför småningom att sparka ut USA ur «Indopacifien». Det vore inte en dag för tidigt, och för allt vad det är värt matchas Hegseths skarpa ord inte längre av den fysiska verkligheten – det är en papperstiger som ryter.
En märklig vapendragare till Hegseth finns på plats i form av den svenska moderatregimens Pål Jonson, den lille försvarsministern som av någon anledning tror att Sverige har något med «Indopacifien» att göra. Några tal finns inte att tillgå för den typen av C-rankade dignitärer, men han säger sig ha retat upp Kina genom ett utspel om «folkrätten».
Jo, men Jonson behöver nog gå en kurs i folkrättens elementa, eftersom han förefaller betrakta Taiwan som ett «land», stick i stäv med internationell rätt och praxis. Det är en aggressiv utrikespolitisk hållning som mest är ägnad att skada relationen med Kina, vilket nog inte är i överensstämmelse med regimens uppdrag att verka för svenska folkets bästa.
I ett folkrättsligt perspektiv angår det kinesiska inbördeskriget och dess förlängning i nutiden ingen annan än de två kontrahenterna själva, och det är således upp till kineserna på vardera sidan sundet att avgöra hur man vill bilägga tvisten. Det kan ske fredligt, med bevarande av autonomi och demokrati för Taibei, genom att Taiwan formellt uppgår i Folkrepubliken, eller det kan ske med våld, varvid autonomin och demokratin upphör.
USA har i egenskap av imperium förstås aldrig respekterat folkrätten – det är bara att lista alla dess krig, från Vietnam till Irak, för att inse det – men för en liten nation som Sverige är den och har alltid varit en grundbult. Sverige ska därför fortsätta att betrakta Kina som ett land, och framförallt ska Sverige inte bidra till fler spänningar i regionen. Regimen bör tackla arbetslösheten, gängkriminaliteten och andra inhemska problem, inte mopsa upp sig mot länder på andra sidan klotet.