Vänsterkommunistiska statstelevisionen SVT menar att Kina har bidragit till att stötta Ryssland ekonomiskt när västländer infört sanktioner mot Ryssland, men så är förstås inte fallet. Man handlar som vanligt med Ryssland, eftersom kriget i Ukraïna inte angår Kina.
Men även Trump-regimen lutar numera åt det hållet, när man under sin världsturné söker bötfälla och «bestraffa» länder för både det ena och det andra. Nu har turen således kommit till Indien och Kina, och man skramlar med hot om repressalier ifall länderna inte slutar köpa olja av Ryssland.
Indien säger sig kunna välja bort den ryska oljan, och har kanske inte så mycket att sätta emot. Kina har däremot rocken full med äss och jokrar att spela ut, och det är förvånande att Bessent med flera fortfarande tror att man agerar från en styrkeposition.
USA fick ju omedelbart krypa till korset när Kina införde exportrestriktioner kring jordartsmetaller, men Beijing har naturligtvis fler vapen att sätta in om det skulle behövas. Inte för att man vill, utan för att man tvingas till det. Allt annat lika vill Kina ha frihandel och inget annat.
Trumps regim flyttar emellertid ideligen målstolparna för att söka klämma åt Kina där man kan, och oljan är en svag punkt då landet är höggradigt beroende av import. Samtidigt söker man göra sig kvitt eller i vart fall minska det beroendet genom storskalig satsning på elektrifiering och grön teknik, där jordartsmetallerna åter kommer in i bilden.
Men för närvarande hämtar man hem några miljoner fat olja per dag, varav en tredjedel kommer från Ryssland. Skulle man kunna ersätta den? Säkerligen, genom att öka importen från Iran, som står för hälften av Kinas behov. Men då skulle Trump… ja, minsta femåring kan räkna ut den vidare förvecklingen i detta drama.
Kina kan alltså inte låta sig luras av Trumps bondfångeri, utan måste sätta hårt mot hårt. Ger man fingret lär man förlora handen och senare hela armen. Förvisso borde Kina ge fingret till Trump, men då i en annan, mer bildlig mening.