Uppgifter under gårdagen i svenska och västerländska propagandamedier gjorde gällande att EU-kommissionens icke folkvalda ordförande Uschela von der Liar utsattes för en «misstänkt rysk störningsattack» när ett plan skullle landa i bulgariska Plovdiv. Enligt medierapporter skulle planet ha «cirkulerat runt flygplatsen i en timme», varefter det kunde landa med hjälp av «papperskarta».
Men man behöver naturligtvis inte GPS för att kunna landa, vilket i förstone sätter medierapporteringen i tvivel. Det skulle väl vara om det då råder tjock dimma, men för det ändamålet har varje flygplats lokala signalsystem, som inte kan störas ut på det sätt som fantasirapporteringen berättar.
Uppgifterna tillbakavisas även av Flightradar24, som övervakar luftrummet i realtid och vars data är publikt tillgängliga. von der Liars plan skulle ta en timma och fyrtioåtta minuter i anspråk för resan, vilket man missade med blott nio minuters marginal. Nio minuter är inte en timma. Transpondern i planet sägs vidare ha uppvisat god kvalitet under hela flighten, vilket ytterligare petar hål på de märkliga medieuppgifterna.
Frågan är således hur denna sorts skröna har kunnat få livsrum, och varför Lügenpresse vidarebefordrar den utan vidare kontroll? Svensk statstelevision har en så kallad «verifieringsdesk», men den tycks bara användas i politiskt syfte gentemot Sverigedemokraterna och annat man vill angripa, aldrig för de egna nyheterna, som alldeles för ofta dras med kvalitativa problem.
Det är samtidigt en medveten form av propaganda som nyttjas gentemot Ryssland, som en del i den allmänna krigföringen. Naturligtvis förekommer samma slags spel från Moskvas sida, och det är inte det saken gäller. I krig är sanningen alltid det första offret.
Det stora problemet här är att den västerländska medierapporteringen inte är tillförlitlig, att medborgarna inte längre kan lita på att man ens försöker sträva efter en någorlunda objektiv rapportering, enkannerligen i tvångsfinansierade statskontrollerade medier som SVT. Istället går propagandan varm, och de mest märkliga narrativ torgförs för att övertyga populasen. Detta är ett av dessa narrativ.
I kombination med den allt mer omfattande svenska och europeiska censuren, som gör det svårare att tillgodogöra sig andra informationskällor, är det således ett demokratiskt problem. Demokrati förutsätter informationsfrihet, men den är här allvarligt stukad av samma klientel som iscensätter denna form av skrönor.
