Om Kina ska invadera – befria i egen terminologi – Taiwan måste det ske i enlighet med vissa parametrar. Dels är en amfibieoperation av det slaget fysiskt möjlig bara under de förutsättningar som råder i Taiwansundet från mars till maj, och härav följer den ansamling av amerikanska och andra fartyg som just nu råder i området.
Dels måste man vara säker på att vinna ett sådant slag, inte bara mot Taiwans egna styrkor, utan även mot en eventuell amerikansk undsättning. USA har aldrig förbundit sig att försvara ön mot ett angrepp, utan betraktar det blott som en möjlighet. Det är en form av politisk poker där Beijing till syvende og sidst måste syna om USA bluffar eller inte.
Dels måste de politiska förutsättningarna i övrigt gynna en sådan operation, då den kommer att ge negativa effekter under en längre tid. En pandemi som sätter stora delar av världen under hård prövning är faktiskt ett utmärkt tillfälle, och även om man kan räkna med ett helt koppel av sanktioner och markeringar är det inte realistiskt räkna med att västvärlden ska ge upp den handel med Kina som garanterar det egna välståndet.
Om man följer de olika trådarna kan man faktiskt se vartåt det barkar. Dels har Kina allt mer ställt om till självförsörjning och «dubbel cirkulation» med en inre marknad som huvudsaklig motor, med export som turbo. Man kan därför uthärda en lång tid under utländsk press, oavsett form.
Dels har man styrt upp ett Hongkong allt mer statt i kaos och evig protest, vilket visserligen är nödvändigt för att Hongkong åter ska kunna blomstra, men som också skickar signaler till Taiwan om att «ett land, två system» har sina givna gränser. Därmed går förhoppningen om en frivillig återanslutning i kras, även om en sådan egentligen aldrig har varit trolig.
Det lutar således åt en hårdare lösning, och en sådan får också näring av att Xi Jinping har satt 2049 som slutdatum för en sådan operation. 2049, för att det markerar hundra år efter inbördeskrigets slut och Folkrepublikens utropande. Det är i kinesisk ideologi en sådan viktig milstolpe, nämligen den sista kvarvarande biten av «förnedringens århundrade», att man inte kommer att släppa taget.
I militär mening är det en veckoslutsmanöver, och Taiwan kan inte på egen hand stå emot en invasion. Landstigningsoperationer är dock mycket blodiga företag, och de största förlusterna blir därför på Kinas sida. Samtidigt är man mån om att inte orsaka civila förluster, eftersom man småningom ska styra en oregerlig populas.
Det vidare spelet är svårare att förutse. Om USA kommer till undsättning kan man räkna med att Kina skickar en hel svärm Dongfeng mot hangarfartyg, jagare och kryssare – och kanske även mot baser i Guam och Okinawa – för att neutralisera så mycken eldkraft som möjligt.
Jänkarna hinner nog ändå ställa till med en hel del elände, kanske missiler och bombräder mot Kinas kustområden, men det är svårt att se att man skulle ha den uthållighet och eldstyrka som behövs för att dels återta Taiwan, och dels upprätthålla en habil närvaro i regionen. Simuleringar visar att USA egentligen inte har en chans.
Man kan naturligtvis skicka mer skrot och skala upp kriget, men då går man in i en långvarig stormaktskonflikt som kostar mer än det smakar. Då får man ge upp planerna om att reparera den hårt eftersatta infrastrukturen och förbättra villkoren för folket, och istället lägga pengarna på militär utrustning och krig, med följd att budgetunderskottet skenar än snabbare – det finns ingen opinion för en sådan politik. Kina är samtidigt den uthålligare parten, och USA vill nog inte fastna i ett krig av sådan kaliber.
Utvecklingen är sådan att Kina har tiden på sin sida, men samtidigt bjuder kombinationen av pandemi och en svag president som Biden att nu är ett gyllene tillfälle. Det är således ingen tillfällighet att vi nu ser landstigningsövningar, ständiga kinesiska överflygningar, ökad amerikansk närvaro och en allt mer intensiv retorik om just Taiwan.
Bli därför inte förvånad om det står i tidningarna redan nu i maj att Taiwan har annekterats av Kina, och att eldstrider sker med amerikanska sjunde flottan. Även om ett senare datum förstås är mer troligt.