MMA domineras stort av amerikanska och brasilianska utövare, eftersom grenen har haft bäst kommersiella förutsättningar i amerikanska turneringar samt har en del historiska förgreningar i Brasilien. Men ytterst är det förstås i Kina, Japan, Thailand och övriga Öst- och Sydöstasien som kampsportens blandformer har utvecklats, och så förstås även de flesta av de ingående grundformerna.
En viss Li Xiaolong (李小龙) – mer känd som Bruce Lee – var för övrigt en av de första pionjärerna att marknadsföra sin variant i USA, nämligen den avledande nävens väg (截拳道, jiequandao eller jiht-kyuhn-douh på kantonesiska) eller vad man nu ska kalla det på svenska. Men det är samtidigt mer en vattnets filosofi av typiskt kinesiskt snitt än en renodlad kampteknik, och striden i sig bygger mest på etablerad kantonesisk yongchunquan (咏春拳), en ganska tråkig och teknisk gren.
Kommersiell framgång kräver mer aggressiv framtoning, och sådan föreligger i det man nu benämner MMA (mixed martial arts), som mest liknar en blandning av thaiboxning, judo och brottning. Ett flertal ligor och turneringar har växt fram sedan 1993, med Ultimate Fighting Championship (UFC) som dominerande entitet.
Det finns förstås ingen anledning till att Kina, Japan, Sydkorea med flera traditionella kampsportsfästen inte skulle ha framgång även i MMA, men det förutsätter i grunden att det finns ett välutvecklat föreningsliv för sporten i fråga. Men eftersom det främst har rört sig om en amerikansk gren utan olympisk status, har man hållit fast vid de traditionella grenarna.
Det vill säga tills Zhang Weili (张伟丽) 2019 gjorde entré med dunder och brak i damernas stråvikt, och därmed lade grunden för kinesisk MMA, ungefär som forna svenska storheter som Björn Borg och Ingemar Stenmark gav upphov till ett nationellt intresse för tennis och slalom. Man kan av detta räkna ut att Kina kommer att märkas i grenen framöver även på herrsidan.
Zhang är regerande mästare sedan 2022, och höll även titeln 2019–2020. Mycket talar för att hon behåller bältet i kvällens titelmatch, men oavsett utgång blir det fortsatt kinesiskt, då motståndet består av Yan Xiaonan (闫晓楠), en annan pionjär på området. Kännarna i sporten berättar att det lär bli en veritabel slakt när krigare Zhang väl känner blodvittring, men mitt amatörmässiga öga håller inte helt med – Yan kan överraska.
Det är något speciellt när tjejer slåss på närmast liv och död, eftersom det kontrasterar så stort mot den feminina grundnormen. De smärta kropparna är en annan form av ögongodis förenat med denna kampform, som kräver lika stora mått av smidighet och teknik som styrka och uthålllighet. Det är stor skönhet, trots att man pucklar sönder och samman fejan på varandra.