Den forna straffkolonin Australien lär ska ha världens högsta frekvens av psykisk ohälsa, vilket man osökt påminns om när man tar del av australiska mediers förutsägelser om ett i närtid förestående krig med Kina. Så kallade analytiker menar att landet måste förbereda sig.
Och det har man redan tagit initiativ till genom militärpakten Aukus, som i dagarna har preciserats mer ingående. Utöver samarbete kring signalspaning, kvantkryptografi, elektronisk krigföring och utveckling av hypersoniska vapen ingår som bekant en storsatsning på kärndrivna ubåtar, till det fashionabla priset av – i runda slängar – två biljoner kronor.
Det motsvarar Australiens samlade försvarsbudget under sex års tid, och utgör därmed en stor påfrestning på skattebetalarna, även om beloppet fördelas under några decennier. Det kommer inte heller att stanna vid de beloppen, ty man kommer att drivas till allt större rustning när Kina svarar, kanske med en militärbas på Salomonöarna.
Australien är i geografisk mening lika stort som USA, men är samtidigt glest befolkat med blott tjugofem miljoner invånare. Man kan därför motivera behovet av kärndrivna ubåtar för att patrullera kusterna, även om man nog skulle ha större nytta av flyg och signalspaning.
Australien har nämligen inga naturliga geografiska fiender, och det händer så att säga inte att Kina (eller någon annan) dyker upp med en invasionsstyrka. Alltså syftar ubåtarna till något helt annat, vilket även antyds i motivet för Aukus: att verka i «Indopacifien» i stort, enkannerligen i Sydkinesiska havet i syfte att provocera Kina.
Och därav följer krigsalarmismen, då man ger sig in på USA:s sida i det infekterade geopolitiska spelet med Kina. Det kokar ned till att dels försvara Taiwan, och dels att medverka i den amerikanska ambitionen att kapsla in Kina, vilket ofelbart tolkas som en provokation av Zhongnanhai.
Australien hade gjort bäst i att fortsätta handla med Kina och i övrigt inta den tillbakalutande stil som länge har präglat landet, och den väg man nu beträder är inte bara kostsam utan även extremt dumdristig. Dels kommer Kina tvingas svara med lämpliga medel, och Australien gör sig därför till måltavla i en konflikt som inte angår Canberra. Dels ökar man spänningarna i hela regionen, vilket inte uppskattas av länderna därstädes.
Ytterligare en dimension är att en sjättedel av befolkningen har asiatiskt ursprung, varav kinesiskt svarar för två procent. Den psykotiska paranoja man uttrycker i politiken och medier kommer på samma sätt som i USA leda till ökade etniska motsättningar, och rasistiskt våld mot asiater i stort kommer att öka. Australien kommer därmed att tappa i kraft som destination för såväl turism som studier.