Apartheidstaterna Sydafrika och Namibia bragtes på fall genom internationella sanktioner, både legala sådana i form av FN-mandat likväl som nationella, samt genom omfattande bojkotter av produkter, sportevenemang och kulturella företeelser. Exempelvis Sverige deltog symboliskt med bojkott av tennismatcher genom att vägra publiken tillträde och låta spelet fortgå inför tomma läktare.
Även här fanns en tydlig bifurkation mellan höger och vänster, varvid amerikanska konservativa republikaner bjöd stånd gentemot bojkotterna, bland annat genom att rösta emot det amerikanska sanktionspaketet. Gissa vilken flygel som opponerade sig mot svenska sportbojkotter?
För apartheidstaten Israel finns motsvarande motståndsrörelse, men enbart på gräsrotsnivå, medan Väst här tvärtom tar ensidigt parti för ockupationsmakten (ty förintelsen etc.). Här har bland andra USA till och med i lag förbjudit företagsbojkott av etnostaten.
När studentuppror för bojkott av Israel på landets lärosäten därför manifesteras, ska man inte bli förvånad över att den folkpartistiske utbildningsministern i moderatregimen istället bestämt förordar mer samarbete med Israel. Till saken hör att Folkpartiet är ett utpräglat sionistiskt parti sedan åtminstone Per Ahlmarks tid.
I kontrast bojkottar man förstås Ryssland på alla plan, så till den grad att man byter ut produktlogotyper med minsta rysk anknytning. Rysk vodka på det statliga spritmonopolet går således inte att handla, och Ryssland får inte delta i några som helst sportevenemang. Ändå har Netanyahus invasion av Gaza under kort tid föranlett fler civila dödsoffer än hela den ryska specialoperationen i Ukraïna, enkannerligen åtta gånger fler döda barn. «Proportionerligt», dundrar den moderate utrikesministern.
Den «regelbaserade världsordningen» är alltså just så labil som den ofta framställs av belackarna, då olika aktörer verkar under vitt skilda «regler». Måttstocken är inte gemensam, utan gagnar vissa och missgynnar andra.
Linjen som konsekvent anförs här är emellertid att enbart sanktioner i Förenta nationernas regi har laga kraft, och att den ständiga inblandningen av politik i idrotten är skadlig, inte minst för idrotten själv. Bojkotter i övrigt måste ske på gräsrotsnivå, av enskilda individer, och inte av statsaktörer (som universitet) eller näringslivet och andra organisationer.
Gällande Israel föreligger för ändamålet redan BDS-rörelsen, som har störst aktionssradie i arabländerna. För den som önskar ansluta sig är apelsiner och grapefrukter från Jaffa ett mål, så även ultraprocessad veganmat från Hälsans kök (Tivall), dyrt skräp som bör bojkottas även av hälsomässiga skäl. Vissa cocktailtomater och avokadon har israeliskt ursprung, vilket ska framgå av förpackningen eller butikens förvaring.
I en komplicerad värld förekommer naturligtvis israeliska komponenter i en rad produkter, samtidigt som internationella företag har verksamhet i Israel. McDonald’s bör man förstås bojotta av en rad andra skäl, men speciellt gäller här att kedjan ger fria mål till IDF. Även Coca-Cola är i sig ett vedervärdigt företag som man bör sky med alla medel, men därtill kommer att det har intressen på ockuperad mark. Nestlé, Danone, och Sodastream är andra korporationer i samma skräpmatskategori.
Den som önskar protestera mot ockupation, etnisk rensning, folkmord, organhandel och andra israeliska brott mot mänskligheten kan alltså med ganska enkla medel bojkotta produkter som emanerar från eller har anknytning till apartheidstaten. På samma sätt tar enskilda artister, akademiker och andra aktörer ställning genom att inte verka i Israel, det vill säga man bojkottar sig själv snarare än israeliska studenter (som när allt kommer omkring inte har direkt ansvar för genocidet).
I extension kan man även idka bojkott mot andra sionistiska intressen av olika slag, exempelvis Bonnier-sfären och dess allestädes närvarande verksamhet, omfattande tidningar som Expressen, Dagens nyheter, Sydsvenskan, Dagens industri, GT, Resumé, Dagens medicin med många flera, samt böcker i en rad förlag. Jag har bestämt aldrig betalat ett öre för produkter från detta konglomerat. Stampen (GP med flera) är en annan grupp som propagerar sionistiska intressen och därmed understödjer folkmord, etnisk rensning, organhandel, ockupation och andra israeliska brott mot mänskligheten.
I praktiken betyder det enskilda bidraget ingenting, särskilt som Israel hålls under armarna av USA. Til syvende og sidst är det bara genom internationellt samarbete i FN som apartheidstaten kan nedkämpas, men vägen dit går just genom folkligt missnöje på gräsrotsnivå.