Apartheidstatens «försvarsstyrkor» har på mindre än en månad lyckats med konststycket att döda närmare 9 000 civila palestinier, varav 3 500 barn, samt skadat ytterligare 20 000 palestinier i regelbundna bombningar av staden, inklusive två flyktingläger. Samtidigt drivs hela den palestinska befolkningen i Gaza till Egypten, i den största etniska rensning som har företagits sedan inbördeskriget i Rwanda.
Man kan jämföra med den snart två år långa konflikten i Ukraïna, i vilken Förenta nationerna räknar med 9 700 döda civila, varav cirka 500 barn, samt 17 500 skadade. Judestaten är således brutalt mycket mer effektiv i att slakta civila och anställa krigsbrott än Moskvas maskin.
Efterlyst av marionettdomstolen Internationella brottmålsdomstolen (ICC) är emellertid Putin, medan hans kollega Netanyahu har västledarnas fulla förtroende i att jämna Gaza med marken. «We stand with Israel» är EU:s officiella hållning, så som uttryckt av dess icke folkvalda «president» von der Leyen.
Fokus i Sverige och stora delar av Europa och det övriga Väst ligger främst på de stackars judarna, som sägs få utstå så mycket hat och hot och hets i dessa dagar, och det verkliga problemet tycks således inte vara att barn slaktas i industriell skala i etnostatens statsterrorism, utan att judar i Sverige känner en smula lyxångest över att bära religiöst blingbling, trots att inget fall av trakasserier har rapporterats.
Argument som florerar är att svenska judar inte har något med Israel att göra, men å ena sidan kan man ju då lika gärna hävda att svenska palestinier inte har något med Palestina att göra, och att man helt enkelt uttrycker en propalestinsk hållning, på samma sätt som när judar i Malmö viftar med Israels flagga och därmed uttrycker en proisraelisk dito. Man kan inte både ha och äta kakan, och man ser i princip aldrig judar demonstrera eller på annat sätt ta parti för en tvåstatslösning.
Den judiska exceptionalismen accentueras även i att man i västliga kretsar utan att darra på manschetten hävdar att sociala reformer i Xinjiang i syfte att bekämpa terrorism, radikalism, utanförskap och fattigdom utgör «folkmord», samtidigt som Tel Avivs etniska rensning och massmord uttrycks vara ett «proportionerligt» svar, så även av den bisarra svenska moderatregimen.
Det kan inte bli mer befängt, men det är en konsekvens av Europas horribla förflutna, varvid brotten mot judarna har resulterat i att gruppen sedermera har upphöjts till oantastbar. EU betraktar inte vilka omständigheter som ligger bakom en konflikt, eller vilka förövarna för närvarande är, utan tar med knäveckets reflex parti för en viss grupp, eller i andra fall ett visst system.
Europeiska unionen och dess medlemsstater uttrycker därmed regelrätt sionism, som kan sägas vara antisemitismens diametrala motpol och rasistiska kusin, en hållning som upphöjer det «utvalda folket» till en särskild position, i det här fallet på palestiniernas bekostnad. En vanlig åsikt i det sionistiska lägret, enkannerligen i Israel, är att palestinier inte utgör en folkgrupp, och att Israel är «ett land utan folk för ett folk utan land». Sådan avhumanisering är en förutsättning för det genocid som exekveras i Palestina.
Men araberna som med våld föses in i Sinai lär inte stanna i Egypten, utan kommer med automatik att diffundera in i den vidare världen, inklusive Sverige, varvid antisemitismen får ett än starkare fäste. Ockupationsmaktens beteende under blott en månad har för övrigt stärkt sagda antisemitism för ytterligare ett halvsekel framåt, och därmed omintetgjort alla ansträngningar att minska spänningarna.
Det innebär att Sverige kan bygga furton nya «förintelsemuseer» och skicka varenda skolklass på årlig resa till valfritt koncentrationsläger samt bedriva allsköns informationskampanjer mot antisemitism, utan att budskapet når dem det berör eller har någon vidare effekt på problemet.
Så länge man inte beaktar de elementära grundorsakerna samt riktar allt fokus mot att etablera en tvåstatslösning, uppenbarligen mot Israels vilja, kommer problemet att bestå, och det för mycket lång tid framöver. En diaspora byts mot en annan, och ingen med sunda vätskor i behåll kan hävda att det är en intellektuellt respektabel hållning.
