Se där en rubrik som för en del nog fungerar som ett rött skynke, och det finns förmodligen inget bättre sätt att göra sig impopulär än att peka finger och agera wisserbesser, för övrigt en sport jag excellerar i. Icke förty är det en sanning, en viktig sådan, om än med en viss modifikation.
Nämligen för att genetiska faktorer står för enstaka procent av cancer, diabetes och andra sjukdomar, medan den förkrossande majoriteten av fall för kroniska så kallade välfärdssjukdomar beror av främst livsstil samt en mindre mängd miljöfaktorer. Genetiken är i en del fall obönhörlig, exempelvis avseende diabetes typ 1, medan den i andra fall behöver uttryckas epigenetiskt, vilket är en funktion av det egna levernet.
Kroppen är inget annat än en komplex kemisk fabrik, och utsätter man den för stress och felaktigt intag av näring, kommer den att prestera sämre och ha kortare livslängd. För den moderna människans del kan de så kallade folksjukdomarna härledas till en handfull enkla faktorer, som samtliga går att påverka med omläggning av dieten.
Det rör sig om alldeles för stort intag av fruktos och fritt socker samt inte minst fleromättade strukturella fettsyror som felaktigt nyttjas för energi, därtill i kraftig obalans av omega-6-baserade oljor som i tillagning omvandlas till transfetter och ger upphov till oxidativ stress i mitokondrier.
Resultatet blir insulinresistens, rubbad ämnesomsättning, störd hormonbalans och metabolt syndrom, som leder vidare till fetma, diabetes, högt blodtryck, cancer, demens och en rad andra vanliga åkommor. Därmed utsätts kroppens kemiska maskineri för konstant stress, med resultat att den småningom havererar, långt tidigare än vad genetiken medger.
Här kan man flika in att allmänheten egentligen inte har en realistisk möjlighet att ta eget ansvar, nämligen för att ansvariga myndigheter ger fel slags råd och för att de kommersiella krafterna är alldeles för starka. En majoritet av livsmedel är bearbetad skräpmat, bestående av just de komponenter (socker och «vegetabiliska» oljor) som ger metabolt syndrom och som förstärker suget efter mer av samma gift.
Individuell frihet i egentlig bemärkelse finns alltså inte, och allmogen har inte förmåga att göra ett rationellt val, ty för ett sådant behövs rätt slags kunskap. Att du lider av fetma, diabetes och kanske till och med cancer är därför egentligen inte ditt eget fel, utan politikens och näringslivets. Men även om det inte är ditt fel, är det ändå ditt ansvar, och bara du kan göra något åt saken när du väl blir uppmärksammad på problemet.
Det handlar för övrigt inte bara om kvalitet, utan som en följd även om kvantitet. Den som lever med minimal inflammation och oxidativ stress kommer också att leva längre, och vinsten blir således dubbel. Hellre ett långt och friskt liv än ett kort och sjukt! Tanken att man måste äta allt fler mediciner på ålderns höst är förfelad, och det naturliga är istället att behålla hälsan intakt tills man dör fall och knall vid hundra eller så.
Allt mer forskning visar hur epigenetiska faktorer – som beror av livsstil – avgör det faktiska utfallet i fråga om sjukdomar och åldrande, och avgörande beståndsdelar i att hålla kroppen frisk är kalorirestriktion och tidsbegränsat ätande, det vill säga att ge kroppen metabol vila samt inte låta den stå på ständig tillväxt. Det är den gemensamma faktorn för samtliga blå zoner med långlivade populationer, exempelvis Okinawa och Sardinien.
Här är autofagi (nobelpris i medicin och fysiologi 2016) den primära antioxidativa processen, en typ av kemiskt reningsbad som äger rum i frånvaro av föda och glukos i blodet, det vill säga en mekanism som städar ut zombieceller och annat skadligt gods som kan leda till sjukliga tillstånd.
Men i den moderna tillvaron äter människan ständigt och jämt, och någon större grad av autofagi äger därför inte rum. Mängden socker i födan är dessutom så stor att insulinnivån aldrig kommer ned på tillräckligt låg nivå, och det sker aldrig någon cellulär storstädning. Skräpet samlas på hög, och ger småningom avtryck i metabolt syndrom med följdsjukdomar.