Kommunala folkparken Liseberg på Sveriges framsida drabbades av ännu ett bakslag då det nästan färdigställda äventyrsbadet Oceana gick upp i rök. Sedan tidigare hade man att hämta tillbaka de tre miljoner årliga besökarna efter pandemin, varvid badet beräknades kunna locka en halv miljon gäster.
Försäkringar täcker väl en del, men götelaborgarna får nog räkna med några hundralappar extra i kommunalskatt under några år för att täcka förlusten, samtidigt som man helt enkelt får ta nya tag med spaden. Det finns ingen anledning att gråta över bränd plast, utan det ä bar å bygg på nytt – det kan gå på några år.
Tur i oturen var ändå att branden skedde under byggnationsstadiet, och inte i färdigt skick med hundratals barnfamiljer på plats. Tills utredningar av olika slag finns tillgängliga är vi utelämnade till spekulation, men uppenbarligen har inte allt stått rätt till med projektet.
Kritik har bland annat riktats mot valet av ljusa men lättantändliga och högenergiska plaster, samtidigt som ansvarig byggherre inte verkar ha prioriterat säkerheten. Svetslågor och andra värmekällor i en sådan plastrik miljö är ett recept för katastrof, som nu är ett tragiskt faktum. Har man haft vit, ren och kompetent personalstyrka, eller har man i sedvanlig ordning smusslat med billig importerad sådan? Svar tarvas.
Nå, Götet kan ändå trösta sig med att man numera förfogar över rikets och Nordens högsta byggnad i form av 246 meter höga Karlatornet, en form av förtätning som är efterlängtad i vår arkitektoniskt utfattiga del av världen. Vi kanske inte har befolkningsunderlag som i Asien, men några få skrapor kan «storstäderna» ändå kosta på sig.
Sådana byggnader är lika väsentliga för turismen som parker och attraktioner, och ger staden en «skyline» värd namnet, som Turning torso och Öresundsbron i Malmö. I huvudstaden skyltar man med Riddarkyrkan… man kan bara gilla Göteborgs mer aggressiva attityd.
(Rubriken är ett chalmeristiskt skämt, som nog bara teknologer och mattenördar förstår.)
