Elbilsboomen kom av sig något i Sverige på grund av de absurda elpriserna, som i sin tur ytterst beror på katastrofal nationell och europeisk energipolitik med nedlagd kärnkraft och alldeles för stort fokus på vindkraft. Det hjälper inte heller att moderatjuntan tog bort subventioneringen av elbilar via bonus malus-systemet, och därmed är det en alldeles för kostsam investering för de flesta.
Men småningom kommer försäljningen åter att ta fart, särskilt när nya reaktorer finns på plats och elpriset sjunker till en godtagbar nivå. Troligen kommer din nya elbil då att vara kinesisk, och med det menas varken Volvo eller kinesisktillverkade Tesla, utan strikt inhemska modeller.
Detta för att kinesiska modeller är så mycket billigare, uttryckt i ekvivalent kvalitet. Kinas industri har enorma fördelar i volym, logistik, regeringsstöd, billig arbetskraft och en rejäl portfölj med egna patent, varför man kan pressa priset till nivåer som europeiska tillverkare inte kan matcha.
Ekonomin kommer således att fälla avgörandet, på samma sätt som när japanska riskokare hade exportframgångar på svenska och andra västerländska vägar under 1980-talet. Toyota, Nissan och Mitsubishi kanske inte var av allra högsta kvalitet, men de hade å andra sidan ett betydligt mer förmånligt pris.
I dag hör japanska och koreanska bilar till det yttersta toppskiktet, medan Kina aldrig kom in i matchen om den mogna fossildrivna marknaden. Men med elbilar är förhållandet omvänt, och Kina har här tagit täten genom en målmedveten nationell strategi på alla nivåer.
BYD (Build your dreams) är här marknadsledande i både Kina och i världen i stort, om man räknar in hybrider. För strikt batteridrivna fordon får man tills vidare nöja sig med en tredjeplats, efter Tesla och Toyota. Men det lär komma att ändras.
Konglomeratet SAIC-GM-Wuling, inkluderande amerikanska GM, intar en andraplats efter BYD, följt av SAIC, Chery, GAC och en drös andra tillverkare. Men de mer intressanta företagen är ändå NIO (eller 蔚来 / Weilai / Framtid) samt Xpeng, med modeller och tekniska lösningar som kan vara mer lämpliga för export. Det är märken som kommer att kännas igen vad det lider.
Frågan är emellertid vad Bryssel (och Washington) tar sig till i det antikinesiska sentiment som råder, och man kan inte utesluta tariffer och andra handelshinder. I dessa paranoida tider kanske man till och med hävdar att kinesiska elbilar är en «nationell säkerhetsrisk», och att man därför inför marknadsförbud…
Fast å andra sidan vill nog BMW, Volkswagen och andra europeiska tillverkare finnas på den kinesiska marknaden, varför det vore liktydigt med industriellt självmord att söka mobba bort kinesiska bilföretag. Därför kommer den kinesiska exportvågen att bli verklighet.