Kategorier
Kultur Liberalism Politik Teknik

Folkpartistisk skärmnoja

Folkpartiet vill som bekant plagiera Xi Jinpings metoder för att begränsa barns skärmtid, även om den kinesiska varianten bara rör sig specifikt om spel på lina. Sosseliberalerna vill istället införa tvingande reglering kring sociala medier i statens regi, samt förstås särskilt förbjuda Tiktok att verka överhuvudtaget. Liberalare än så blir det förmodligen aldrig.

Eller kanske ändå. Ty Folkpartiets egentliga agenda är, enligt en debattartikel i underlivspressen, att återgå till riktiga lertavlor, kilskrift och mindre skärmtid i skolan. Eller i vart fall hederliga böcker, handskrift och avstängda appar på natten. Skärmtid ska ersättas av fritid, när Partiet pekar det statliga föräldraansvaret med hela armen.

Traditionell undervisning i kilskrift i skolan.

Man tycks därvid förväxla mediet med innehållet, samt förstås statens roll i förhållande till föräldrarnas. Skärmen har i själva verket inneburit lika mycket renässans i förhållande till boken som tidigare pappret till lertavlan, runstenen eller träbiten, och numera kan vi ha ett helt stadsbibliotek enkelt tillgängligt i mobilen, plus ett motsvarande filmarkiv på hårddisk.

Det egentliga problemet är således att man inte läser kvalitetslitteratur eller ser på kvalitetsfilm på skärmen, utan istället faller till föga för socialer, melodifestival, kvällstidningar och annat trams i samtiden. Men även trams och förströelse har sin beskärda roll hos människan, och det kan aldrig någonsin vara statens roll att lägga sig i den enskilda individens konsumtionsvolym, i vart fall inte i en demokrati eller ett fritt land.

Folkpartistisk lärare rycker mobilen från elev.

Vi har numera tillräckligt med government overreach i allt, utan att Storebror därutöver ska detaljstyra den enskildes mediekonsumtion och på annat sätt begränsa, reglera och censurera allt från porr och socialer till utländska nyhetskällor som RT. Väck med den sortens diktaturfasoner, och låt detta ansvar falla på den enskilde, föräldrar och personer i övriga umgängeskretsen.

Skolan är förstås ett undantag, och där är det helt naturligt att förvara mobilerna i ett skåp under hela skoldagen. Men i övrigt ska Johan Pehrsson och hans socialliberaler hålla sig väldigt långt borta från både barns och vuxnas sovrum. Det är nog hög tid att folket röstar bort detta illiberala pack, först från EU-parlamentet, och småningom även från riksdagen.

Folkpartiet har dock inget emot skärmar när det gäller indoktrinering via statsteve.
Kategorier
Europa Kina Kultur Liberalism Politik Teknik

Folkpartiets Tiktok-rövare

Ordern har nog ännu inte utgått från Washington om att följa i dess spår angående tvångsförsäljning av Tiktok, eftersom Supreme court småningom med all sannolikhet kommer att omintetgöra lagen i fråga. Icke desto mindre har «liberala» ledarskribenter och andra figurer fått ett nytt argument i sin ständiga hets mot Kina, naturligtvis utan minsta debatt om saken – det är alltjämt spel mot ett mål, eller kanske snarare fäktning mot en illa underbyggd halmgubbe.

Kverulanten Cwejman har således fått sällskap av den alltid lika förryckte Kronqvist på bonnierkonglomeratets kvällsblaska i funderingarna kring att förbjuda Tiktok, en tankefigur som även har snappats upp av Folkpartiets ledarfigur Johan Pehrson, som i en debattartikel i samma tidning driver linjen i fråga.

Utöver att upprepa vulgärargumenten kring Tiktok och dess användardata menar han att appen «äter sig in i barnens hjärnor», men det är nog inte unikt för just Tiktok? Om en app försvinner, kvarstår mönstret med en annan. Folkpartiet har tidigare föreslagit att begränsa barns skärmtid, en reform som ironiskt nog stammar från Kina, för att komma till rätta med problemet.

Även om just sådan grotesk social ingenjörskonst inte rimmar med liberala friheter, är det ändå en liknande generell ansats man har att anlägga kring problemen med socialer, och det gäller även de säkerhetsmässiga aspekterna. Att stirra sig blind på Tiktok när amerikanska NSA sedan länge finns i luren, mobilnätet och de flesta socialer är därvidlag absurt, och den företeelse man fruktar existerar redan, men i annat lands regi.

Förbudsliberalen Johan Pehrson vill tysta barnen.

Att USA är «allierat» är irrelevant, varför man regelmässigt har mobilförbud under viktigare diskussioner i politiken och näringslivet. Tiktoks existens i denna miljö gör alltså varken till eller från, och om Kina vill komma åt metadata finns sådana att köpa på den öppna marknaden, att nyttjas för generella mönster i AI-tillämpningar i näringslivet snarare än för individuellt «spioneri».

Återstår då argumentet att «kommunistpartiet» medelst styrning av algoritmen möjligen skulle kunna påverka världsbilden hos användare, exempelvis framhäva vissa företeelser och undertrycka andra. Alltså samma sak som redan sker på de flesta amerikanska sociala medier under FBI:s inflytande eller allmän vänsterliberal hållning hos företagen i fråga.

Det stora problemet här är således att sådan government overreach med styrning av socialer redan existerar, tillsammans med omfattande kartläggning av användarna, inte att en app utanför detta USA-dominerade system möjligen skulle kunna göra samma sak under vissa teoretiska förutsättningar. För oss liberaler är uppgiften därför att få bort staten ur apparna och låta ordet flöda fritt oavsett avsändare, i fri konkurrens om uppmärksamheten. Vår hjälte heter Elon Musk, inte Johan Pehrson eller Joe Biden.

Så kommer Tiktok att förbjudas i Sverige? Om Washington säger hoppa!, säger Stockholm naturligtvis hur högt?, men tills så sker lär ingenting hända i den riktningen. Det vore alldeles för politiskt riskabelt att peta i det sociala medielandskapet på sådant sätt, vilket paradoxalt nog är orsaken till att folkpartiledaren lyfter frågan just nu.

Det «frisinnade» förbudspartiet lider nämligen av katastrofsiffror (3.3 %) inför det stundande EU-valet, och behöver därför en härlig batongliberal fråga för att synas i debatten och möjligen kunna få lite syre ovanför fyraprocentspärren. Det är en chansning, i vilken man tar risken att alienera framtida Linjalerna-sympatisörer bland barn och ungdom mot att få några stödröster bland oroliga och förvirrade föräldrar.

Men sådan dårliberalism har nog inget att hämta i opinionen, och det är faktiskt dags att få bort Folkpartiet ur både europapolitiken och småningom även den inhemska partifloran. Partiet gör mer skada än nytta med sin ständiga populism i allehanda frågor. Istället för soffan får det därför bli en röst på vilket annat parti som helst än Folkpartiet för att motverka galenskaperna.

Stockholm följer Washingtons påbud.
Kategorier
Europa Kina Kultur Teknik USA

Den besvärliga verkligheten

Kategorier
Europa Kina Kultur Politik Teknik USA

Spionfars

Det givna uppslaget i medier häromdagen var att en misstänkt kinesisk spion härjar i EU-parlamentet, nämligen i egenskap av rådgivare åt AfD-ledamoten Maximilian Krah. Som av en händelse lät samtidigt meddelas att ytterligare tre tyska medborgare gripits misstänkta för industrispionage för Kinas räkning, och därtill två britter för motsvarande brott. Koordinationen är förstås inte en tillfällighet, utan avsiktlig, välplanerad och med ett givet syfte.

Spionen i Bryssel – Guo Jian (郭建) – sägs ha vidarebefordrat information från interna diskussioner i EU-högkvarteret, samt förstås i sedvanlig ordning hållit ett öga på dissidenter i den kinesiska diasporan i Tyskland. På samma sätt som i det svenska fallet med journalisten Chen Xuefei (陈雪霏) Axelsson sägs spioneriet ha pågått i «flera år», utan att man för den skull tycks ha ingripit – förrän det passar agendan.

Det brittiska fallet är av nygammalt snitt, och rör historikern Chris Cash med kompanjon, synbarligen misstänkta för att ha överräckt skadlig information till Kina. Även Cash arbetade åt en parlamentsledamot.

Kines spionerar på EU-debatten.

Huruvida misstankarna har fog för sig får den vidare utredningen visa, men det är klart att Kina har intresse av att tillgodogöra sig information från både öppna och hemliga källor – allt annat vore tjänstefel. Guo Jians fall tycks mer ligga i en gråzon, och kineserna får nog nöja sig med den metodiken då man inte som Washington helt enkelt kan avlyssna europeiska politiker.

Den amerikanska övervakningen och spioneriet ser vi dock mellan fingrarna med, eftersom vi inte har så mycket annat val. Hellre amrisarna än kineserna, som logiken lyder. Även om vänner tydligen inte ska spionera på varandra. Luren lägger vi i mikrovågsugnen för säkerhets skull.

Inte för att vi spionerar på USA, eller för den delen på Kina eller andra. Nej, nej, det är en missuppfattning. Vi är ju de goda, med de rätta och fina värderingarna kring demokrati och mänskliga rättigheter och sådant, och vi skulle aldrig nedlåta oss till så smutsliga handlingar. Det är bara diktaturer som Kina som bedriver spioneri, i syfte att skada oss och «vårt sätt att leva», för att ta över världen, und so weiter. Vi spionerar inte, vi signalspanar!

Vi har metoder för att handskas med NSA:s mer övergripande spioneri.

Vi har överhuvudtaget inga spioner, och när sådana ändå grips i Kina och annorstädes, så rör det sig förstås om oskyldiga lamm utsatta för gisslandiplomati. Det enda vi skickar är människorättsadvokater, diplomater och journalister i syfte att göra gott, exempelvis att anstifta eller medverka till uppror och secession i demokratins namn.

Nå, kärnfrågan här är inte huruvida Kina spionerar – för det gör man i lika hög grad och stor utsträckning som vi – utan varför man släpper denna information just nu? Det generella syftet är att göda och underhålla eländesnarrativet om Kina, men det sker här med lagom tajming inför US-sekreterare Blinkens tredagarssejour i landet.

Det är så det brukar se ut, nämligen att man vidarebefordrar några pikanta «avslöjanden» i anslutning till större möten mellan företrädare för Kina och USA respektive EU, i tron att man därmed kan sätta mer press på Kina och få ett litet övertag. Metoden får dock sägas ha haft måttlig framgång.

Föregående år fick man till och med draghjälp av en kinesisk väderballong som hade förirrat sig in över amerikanskt territorium, vilket i pressen alltjämt sägs vara en spionballong – vilket mest vittnar om västlig sinofobi av klassiskt snitt.

Märkligt är också att man alltjämt närmar sig Kina med en rad örfilar och spottloskor i tron att man har en styrkeposition, bara för att senare begära att Kina tar sin hand från Ryssland och slutar förse dess industri med erforderliga komponenter och material, samt i övrigt önskar att Kina uppfyller en lång rad önskemål om att minska sin «överkapacitet» och så vidare. Även den «strategin» har lämnat mycket i övrigt att önska, och är att betrakta som tämligen kontraproduktiv.

Spionnarrativet är besynnerligt även i förhållande till Kinas utvecklingsnivå, eftersom man i egenskap av ledande teknikmakt har allt mindre behov av att idka industrispionage. Det var avsevärt större under perioden 1990–2010, även om man då tillgodogjorde sig lejonparten av begärlig information genom kontraktsbunden tekniköverföring, på samma sätt som tidigare i Japan och Korea.

Att man nu, när man spottar ut flest patent i världen, skulle ha något drastiskt ökat behov av att bedriva sådant spionage faller alltså på sin egen orimlighet, och är snarare ett uttryck för västlig paranoja, omfattande obehagliga former av etnisk profilering avseende studenter, forskare och andra. Sådana mönster har vi sett tidigare i historien, och det brukar inte sluta väl.

Kinesiska rymdstationen Tiangong spionerar på rymdbasen Esrange i Kiruna för att lära av den avancerade svenska rymdnationen…
Kategorier
Europa Kina Kultur Liberalism Politik Teknik USA

Kverulanten Adam Cwejman

Han uttalar sig titt som tätt om Kina, men då kunskaperna om landet lämnar mycket i övrigt att önska blir den så kallade analysen därefter. I sitt senaste stick förordar Judeborgspostens Cwejman att Sverige och EU helt sonika ska förbjuda Tiktok på amerikansk förlaga, under det gängse argumentet att «kommunistpartiet» får tillgång till känsliga användardata.

Detta för att Cwejman inbillar sig att Kina har en lagstiftning som förpliktigar företag att vid behov överantvarda allsköns information. Vad hans källor består i är inte gott att veta, men de har hursomhelst inte så mycket med verkligheten att göra. Underrättelselagen i fråga har nämligen ingen som helst bäring på Tiktok eller andra företag som opererar utomlands, utan gäller enbart inrikes företeelser – på exakt samma manér som i svensk eller annan västerländsk lagstiftning.

En annan missuppfattning som Cwejman upprepar med papegojans maniskhet är att Kina minsann har motsvarande förbud mot västerländska appar och företag, men även här måste man fråga sig vad han grundar denna ståndpunkt på. Kan Cwejman månne hänvisa till någon relevant lagparagraf eller något myndighetsbeslut i frågan? Nej, det kan han inte, för att sådana inte existerar.

Det står nämligen vilket västerländskt företag som helst fritt att bedriva verksamhet i Kina, under den tämligen sjävklara förutsättningen att det sker under kinesisk lagstiftning. Men det är man vanligen inte intresserad av, eftersom det innebär en bifurkation i tjänsterna i fråga. Google försökte, men avvecklade småningom sin verksamhet i Kina, inte minst för att man inte förmådde konkurrera med Baidu och andra intressenter.

Kinesiska företag har inte motsvarande anpassningssvårigheter, vilket är varför Bytedance (字节跳动 / Zijie tiaodong) har splittrat sin tjänst i en kinesisk (Douyin, 抖音) och en internationell del (Tiktok). Man har inga problem med att följa amerikansk eller annan västerländsk lagstiftning, till skillnad från västerländska företag som har något slags besynnerlig föreställning om att man kan verka under koloniala former av extraterritorialitet i Kina som om det vore 1924 och inte 2024.

Inte heller Sverige eller andra europeiska länder ger amerikanska företag fullständig frihet, utan kräver respekt för svensk och europeisk lagstiftning. Innebörden är att freedom of speech i vanlig ordning gör halt vid Sveriges gränser, och att det åligger teknologiföretagen att moderera innehållet under hot om fantasiljarder euro i böter. Skillnaden gentemot Kina är en fråga om grad, inte art.

The big Tiktok scare! Men i Bryssel vet man givetvis att NSA har tillgång till amerikanska sociala medier och europeiska nätverk.

Den verkliga anledningen till att USA och dess satelliter angriper Tiktok har naturligtvis inget med «nationell säkerhet» att göra, utan är en företeelse som inträffar med precision på varje område där kinesiska företag har internationell framgång – Huawei, Tiktok, BYD… Det är ett led i den amerikanska strategin att innesluta och utkonkurrera Kina medelst orättvisa metoder, och tar sig allt mer besynnerliga uttryck med en veritabel inflation i vad som kan utgöra ett nationellt säkerhetshot, i allt från lyftkranar till vitlök.

Varför en förment «liberal» som Cwejman ansluter till den klicken är inte gott att veta, men det kokar naturligtvis ned till hans begränsade val av lektyr, av allt att döma samma bubbla av paranoid anglofil debatt som de flesta andra i genren tar del av i evig rundgång. Gissningvis kan Cwejman inte ett ord på mandarin, och kan därför inte tillgodogöra sig motbilder eller bygga sin argumentation på en stabil grund av faktisk kunskap om hur Kina fungerar. Det är inte intellektuellt försvarbart.

I slutändan kommer Tiktok inte att förbjudas i USA, eftersom man där har verklig maktdelning med en konstitution som inte bara nyttjas som dekoration och dasspapper, så som i Sverige och EU. Supreme court kommer att slå ned med dunder och brak på lagförslaget, som mest ska förstås som en fågelskrämma och ett inslag i valkampanjen. Samma sak är inte nödvändigtvis sant i Sverige och EU, där man kan få för sig att följa de «liberala» foliehattarna i pressen, eftersom «debatten» är helt monoton och likriktad.

Slutligen dröjer det sig inte så mycket om Tiktok eller enskilda företag, eller ens om Kina, utan om vår egen identitet och värderingar. Tiktok är som Cwejman mycket riktigt skriver en umbärlig tjänst som kan ersättas av andra, men under sådana former förstärker vi bara polariseringen istället för att vara ett föredöme för världen, inklusive Kina. Vi dödar inte Tiktok, utan vårt eget unikum.

Sådan polarisering gynnar inte heller ekonomin, då Kina naturligtvis kommer att svara med reciproka medel. Cwejman verkar i likhet med många av sina kolleger inte riktigt förstå att EU och Kina är i djupt ömsesidigt beroende, med Kina som den numera allt starkare parten. Vad tror man sig egentligen ha att vinna på konfrontation med Kina på dessa paranoida grunder?

Babadook-dook-dook, tiktok-took-took. Snowden, Echelon, XKeyScore, Cambridge Analytica… företeelser vi förstås förknippar med Tiktok och Kina?