Medier berättar – i vanlig ordning utan kontext – att fyra politiker i Hongkongs lagstiftande församling Lifahui/Legco (立法会) har avsatts genom dekret, sedan Kinas nationalförsamling gjort detta möjligt. De fyra – plus sju andra – blev annars bannade från att ställa upp som kandidater i det uppskjutna valet redan i somras, och frågan huruvida de ska kunna fortsätta verka i väntan på valet har hängt lös sedan dess.
Det är för övrigt inte första gången man diskvalificerar personer från att delta i val och lagstiftande verksamhet, utan har skett vid upprepade tillfällen. Den enda nyheten här är att det inte längre är rättsväsendet som fäller avgörandet i en granskning, utan att regeringen själv tar beslutet – utgången hade ändå blivit densamma.
Bakgrunden är att parlamentsledamöter vid sitt tillträde svär en ed att upprätthålla Hongkongs grundlag, som stipulerar själva grundbulten att Hongkong är en autonom del av Kina. Samtliga som har kommit i fråga för diskvalificering har uttryckt opposition mot den grundförutsättningen, eller på annat sätt verkat secessionistiskt eller i strid med Hongkongs och Kinas intressen.
Man kan alltså inte upprätthålla «ett land, två system» om man inte erkänner den första premissen om «ett land». För den «prodemokratiska» (riktigare prosecessionistiska) rörelsen har själva edsvärningen blivit en plattform för att baktala Kina och uttala sitt förakt för principen.
Exempelvis You Huizhen (游蕙祯, Yau Wai-ching) viftade under ceremonin 2016 en flagga med texten «Hong Kong is not China», och uttalade under eden landet som «people’s re-fucking of Chee-na». Hon uttalade vidare «allegiance to the Hong Kong nation», och markerade därmed att hon inte alls stödjer principen om «ett land, två system».
Man kan kanske se det som ett rebelliskt «prank» av en tjugofemårig jänta i ungdomligt oförstånd (på ett personligt plan älskar jag denna typ av vilda kinatjejer), men beteendet är alltså vida utbrett i dessa kretsar, och spänner över flera generationer. Kanske skulle man även kunna se det som trotsig «humor», men det är samtidigt en del i ett större skeende med våldsamma upplopp och långvarigt kaos i staden, aktioner som inte är till gagn för Hongkong.
De ledamöter som nu har avskilts från sina poster har gjort sig skyldiga till betydligt grövre saker, bland annat att delta i och stödja upplopp och belägring av parlamentet, att delta i eller facilitera möten med främmande makt i syfte att få till stånd sanktioner mot Hongkong för att få igenom sina krav, med mera.
Den säkerhetslag Kina införde genom dekret i somras, efter att Hongkongs parlament länge misslyckats med att själv införa en sådan, så som grundlagen föreskriver, tar fasta på just dessa element, på personer som inte upprätthåller den grundläggande princip som gäller utan som tvärtom motverkar både Hongkongs och Kinas intressen. Sådant låter man inte passera någon annanstans i världen, och nu alltså inte heller i Hongkong.