Etablissemangsnära stats- och kommersmedier i huvudfåran har under närmare en månads tid bedrivit den värsta sortens kampanjjournalistik, med udden tydligt riktad mot det förhatliga uppstickarpartiet. Det är inte det första drevet, inte heller det sista, men gemensamt för dem alla är att de inte har uppnått det avsedda syftet.
Kanske är det en nyhetsvärd händelse på marginalen att Sverigedemokraterna bedriver opinion på socialer under otydlig avsändare, men det motiverar då inte att man på denna rostiga spik långkokar en giftig soppa. Syftet har inte varit att i god ton deliberera huruvida metodiken äger giltighet i den demokratiska debatten, utan att smutskasta en meningsmotståndare – skrikvänstern har haft fest.
Sådan agendajournalistik är dessvärre numera standardförfarande, medan den objektiva nyhetsjournalistiken sedan länge är död och begraven. I såväl urval som prioritering och innehåll sker en medveten förvrängning av verkligheten, varför journalistiken trivialt har reducerats till en inrikes medial påverkanskampanj, i vilken vänsterliberala journalister antar rollen som både reporter och ledarskribent.
Frågan har ingen bäring alls på det stundande europavalet, men förlades i tid så att detta B-val alldeles kom i skymundan. Kanske medvetet, nämligen för att söka peta ned SD en pinne eller två, men resultatet blev istället att främst småpartierna dränktes i den etablissemangsnära mediala trollfabrikens högljudda propaganda.
Svart på vitt finns numera även på att Sverigedemokraterna inte alls har tagit skada i den gängse inrikes opinionen, utan tvärtom stärker sina aktier på huvudmotståndarnas bekostnad. Partiet rusar från 20 % till 22.5 % i de två senaste mätningarna från Demoskop respektive Indikator, medan såväl regeringspartiet M och oppositionspartiet S backar med motsvarande siffror. Surt sa räven!
Det innebär inte bara att sverigevännerna själva inte har påverkats en millimeter av den mediala kampanjen, vilket är förväntat givet att man när stark misstro gentemot de etablissemangsnära mediehusen, utan även att tio procent fler sympatisörer har tillkommit som ett resultat av drevet. Det är anmärkningsvärt.
Ett annat sätt att beskriva saken är att det mediala trolldrevet är ett fullständigt fiasko från början till slut, och det enda man har åstadkommit är att ytterligare stärka polariseringen genom att inför de egna vänsterliberala läsarna, tittarna och väljarna befästa och förstärka det redan förefintliga och oresonliga hatet och föraktet gentemot Sverigedemokraterna.
Det är alltså en del i vänsterns kulturkrig snarare än legitim nyhetsjournalistik, och just denna batalj har ägt rum i ett skede då det givna debattämnet borde vara europapolitiken. Debaclet är i grunden bara ägnat att ytterligare öka misstron mot en journalistkår som alldeles har tappat det.
