En artikel på statsteves vitwebb «larmar» om att svenska ungdomar är bland de sämsta i Europa på att äta grönsaker, enligt en färsk EU-rapport. Inget nytt därvidlag, för så har det varit länge. Samtidigt menar Folkhälsomyndigheten att samma sak gäller för vuxna, och att alla pilar pekar i fel riktning avseende folkets matvanor.
Det betyder i klartext att folket dissar rekommendationerna om plantföda och att man inte har någon större tilltro till den omfattande flora av myndigheter som försöker uppfostra allmogen att bryta med nedärvd kultur och istället äta «klimatvänligt». Ju fler kockar, desto sämre soppa, och så slutar det alltid när man har målkonflikter.
Sverige skulle alltså behöva en RFK som i grunden tar tag i problemet, lanserar en näringsmyndighet med exklusivt uppdrag att upplysa om näring och diet, rensad från klimataktivism och andra politiska målkonflikter. En myndighet som släpper prestigen och från ett blankt ark extraherar data från relevant forskning om vad som är bäst för och enbart för individen.
Folkhälsomyndigheten har ändå rätt i att matvanorna försämras, då konsumtionen av fisk och skaldjur går ned, samtidigt som den för sötade drycker går upp. Detta är det egentliga och det stora problemet, att «energidrycker», sockervatten och annan slags ultraprocess konsumeras i så hög andel, och fortsätter att växa. Det är det man borde angripa och ha fullt fokus på, inte konsumtion av grönsaker.
Ty att grönsaker skulle ha någon skyddseffekt i sig avseende sjukdomar är mest en religiös uppfattning som saknar egentligt stöd i forskning. Allt man har är epidemiologiska studier med stora mått av confounders och bias, där relativa risken är så liten att den mest liknar statistiskt brus. Än värre blir det när man blandar samman frukt med grönsaker, eftersom det är två helt olika företeelser.
Grönsaker är ändå nyttiga, men mest i indirekt hänseende. De är fattiga på både näring och energi, och däri ligger nyckeln, att de hindrar upptag av allt för stora mängder energi. Fibrer i grönsaker har en liknande funktion av att bädda in socker (kolhydrater) och därmed långsammare lösgöra energiinnehållet, vilket påverkar nivåer av insulin och andra hormoner.
Cancer och andra välfärdssjukdomar kan nämligen kopplas främst till för högt kaloriintag, insulinresistens och andra former av metabolt syndrom, samt till konsumtion av ultraprocessade substanser, tillsatt socker, matoljor och andra fabriksframställda kemikalier med hög grad av inflammatorisk verkan. Grönsaker är i detta avseende ett slags motgift, utan att per se ha någon särskild nyttoeffekt.
I själva verket är grönsaker i sig ganska onyttiga, då de inte bara är fattiga på näringsämnen, utan även är rika på antinutrienter som motverkar upptag av näringsämnen. Ämnen som fytinsyra förhindrar alltså upptag av zink och järn, varför konsumtion av grönsaker delvis motverkar sitt syfte.
Ett vanligt argument är vidare att grönsaker och frukt innehåller polyfenoler, som sägs främja hälsan. Men i vanlig ordning finns inte tillstymmelse till bevis för den tesen, annat än kemiska experiment in vitro. Någon mekanism för hur dessa polyfenoler skulle påverka organismen (in vivo) finns inte beskriven, och det hela liknar mest en religiös föreställning eller traditionell kinesisk medicin.
Frukter är till skillnad från grönsaker avsedda för konsumtion. Grönsaker skyddar sig själva med toxiner, medan träd ger ifrån sig frukt för att sprida sin arvsmassa via kärnor. Dilemmat här är att frukt i ursprungligt tillstånd inte hade tillnärmelsevis lika mycket socker som modern frukt framtagen under konstlat urval, och sockerhalten i exempelvis äpple och banan är numera den samma som i en burk amerikanskt sockervatten, om än skyddat av fibrer.
Bär har å andra sidan betydligt lägre och helt naturlig nivå av fruktos, och är därför ideala för konsumtion. Bär är vad människan är anpassad för att äta, tillsammans med fisk, kött och grönsaker, medan moderna frukter inte riktigt passar in i den mänskliga kosthållningen annat än som festligt tillskott.
Nå, Folkhälsomyndighetens epidemiologiska statistik tycks samtidigt avvika från såväl jordbruksverkets statistik över konsumtionsmönster av grönsaker som Livsmedelsverkets motsvarande undersökning för barn. Enligt den senare myndigheten går utvecklingen åt rätt håll med allt mer grönt i kosten (samtidigt som barnen blir allt fetare). Den ena handen vet alltså inte vad den andra gör, och att data är motstridiga är en sedvanlig snafu i detta gebit.
Man har också ett märkligt snävt fokus i sin undersökning, och man tar inte fasta på hur konsumtionen av kött varierar. Min spontana tanke är nämligen att ungdomar numera äter mer kött, inspirerade av modern forskning och trendiga dieter, och att fiskkonsumtionen därmed minskar. Även detta går på tvären mot vad myndighetsvänstern och statsmedierna anser är nyttig kost, och det får då anses vara ett sundhetstecken.
