De självutnämnda världsmästarna i mänskliga rättigheter i Kanada anklagade för ett tag sedan Kina för påstått «folkmord» i Xinjiang, men sedan dess har alldeles verkliga brott mot mänskligheten åter uppdagats i Kanada, vars koloniala historia är en enda lång rad av skamfläckar som aldrig kan rentvättas.
Justin «Blackface» Trudeau säger sig vara förtvivlad, men det kommer knappast som någon överraskning att man hittar massgravar på löpande band, inte heller att de återfinns på katolska internatskolor för urinvånare. Ty kristendomen och kolonialismen har alltid gått hand i hand, och det är ofta kyrkan själv som har stått för övergreppen – i Sverige som bekant mot samer.
För närvarande räknar man minst 966 funna offer, men beräkningar gör gällande att så många som trettio tusen barn kan ha dukat under i de kanadensiska människorättsbrotten – myndigheter och kyrkor mörkar och håller hårt på dokumenten, i den mån de inte har förstörts. Det är en femtedel (!) av den totala genomströmningen under systemets existens, vilket indikerar helt vidriga förhållanden, omfattande sexuell och fysisk misshandel, undernäring och kroppsbestraffning.
På samma sätt som i Sverige hade man en steriliseringreform, en «välmenande» form av rasism i syfte att «rädda» urinvånarnas avkomma från ett förmodat eländigt liv. Flickor i internatskolorna steriliserades så fort de kom in i puberteten, ett system som fortgick ända till 1990 – detta rör alltså inte i tid avlägsna handlingar, utan är i vissa stycken pågående in i nutiden.
Kanadas koloniala historia löper parallellt med USA:s, och man har därför en gemensam problematik kring afrikanska slavar, folkmord på indianstammar, Ku Klux Klan, kristen tvångskonvertering med mera, men också i hur man behandlar invandrare. Så kallade exclusion acts i USA har således haft motsvarigheter även i Kanada, med bäring framförallt på kineser. Men även japaner behandlades styvmoderligt, och internerades under andra världskriget, därtill på egen bekostnad.
Det asiathat vi för närvarande ser i USA finns även i Kanada, och är närmast endemiskt – det bubblar alltid under ytan i dessa i grunden genomrasistiska samhällen byggda på kolonialism och kristendom. Den enfaldiga tron att man har lämnat detta bakom sig är i sig farlig, och indikerar att man inte på allvar har gjort upp med sin egen historia. Kanada är inte i någon som helst position att läxa upp andra eller att placera sig själv på någon liberalistisk piedestal.