蘋果日報 (Pingguo ribao), eller Apple Daily som den vanligen kallas utrikes, har gått i graven som ett resultat av den nya säkerhetslagen i Hongkong. Belackare, som Helmerson å DN-tidningen, menar att tidningen är en försvarare av demokrati och yttrandefrihet, och att det inträffade är ännu ett uttryck för att Hongkongs friheter har strypts av det illvilliga kommunistpartiet i Beijing.
Men å ena sidan är Beijings ingrepp ett resultat av att den särskilda administrativa regionen Hongkong själv har misslyckats ända sedan 1997 att stifta en sådan säkerhetslag, eftersom oppositionen ideligen har förhalat och obstruerat i frågan. Det är alltså ett villkor som stipuleras i den grundlag Kina och Storbritannien drog upp inför överlämnandet av den forna kronkolonin. I en rättsstat ska grundlagen efterlevas.
Och å den andra sidan är Apple Daily inte någon vanlig tidning av det slag vi är vana vid, utan en rabiat blaska som förordar secession, uppmuntrar uppror, samt samverkar med utländska krafter för att påverka Hongkongs styrelse, just sådana aktioner som säkerhetslagen tar fasta på. Att Hongkong numera har en säkerhetslag är ekvivalent med att man har uppnått samma slags tillstånd som gäller i Sverige och övriga världen.
Ty inte heller i vårt land är sådant tillåtet, utan anses höra till uttryck som kan inskränkas utan men för åsiktsfriheten. Helmerson et al är förmodligen bekanta med Tryckfrihetsförordningen som reglerar DN-tidningens och andra mediers förehavanden, och i den finns motsvarande paragrafer om högförräderi, krigsanstiftan, landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, ryktesspridning till fara för rikets säkerhet med mera.
Helmersons chefredaktör Wolodarski hade på samma sätt som Li «Jimmy» «Lai» «Chee-Ying» Zhiying (黎智英) blivit arresterad, förhörd, åtalad och slutligen fängslad om DN-tidningen hade agerat så som Apple Daily, exempelvis begära att utländsk makt sanktionerar och på annat sätt griper in i den politiska styrelsen av landet, uppvigla «demonstranter» att förstöra och åstadkomma kaos, eller förorda annat som uttryckligen inte anses tillhöra normal opinionsbildning. På samma sätt som i Hongkong kan den svenska staten beslagta tillgångar vid tryckfrihetsbrott.
Man kan naturligtvis föra en ultraliberal diskurs kring huruvida även sådana yttringar ska anses vara fredade, men så länge Helmerson et al tar den svenska tryckfriheten i försvar har man avhänt sig rätten att klaga på andras motsvarande regelverk. Den normala tryck- och yttrandefriheten i Hongkong är fortsatt opåverkad av säkerhetslagen, och är inte mer begränsad än här. Det är fakta i målet.