Europa lade alla sina ägg i den amerikanska korgen istället för att hedga med Kina och andra aktörer, och framförallt istället för att göra sig maximalt oberoende och självförsörjande. Samtidigt levde man så hårt på sina höga ideal att man offrade energisäkerhet och den egna industribasen på klimatets och migrationens heliga altare.
Nu sitter man där med skägget i brevlådan, medveten om att man har skitit duktigt i det blå skåpet, och man har ingen utväg. När det imperialistiska USA, vars doktrin i Europa har varit att hålla ryssarna utanför, amerikanerna inne och tyskarna nere, plötsligt ändrar skepnad och visar sitt rätta anlete, då är Europa maktlöst.
Om USA vill ha Grönland, så kommer man att ta Grönland, på samma sätt som man har tagit allt annat territorium i Nordamerika. Någon respekt för 56 000 eskimåer har man inte, på samma sätt som man aldrig har respekterat andra urinvånare på kontinenten.
Tiderna är nu sådana att stormakterna passar på att konsolidera sina intressesfärer, och det är en ständigt återkommande trend i världshistorien. Tanken att vi skulle ha nått ett politiskt slutstadium med en ordnad tillvaro för världen under en «regelbaserad världsordning» visade sig vara alldeles befängd, och världen fungerar helt enkelt inte så.
Förhoppningen att «the good guys» under «pax americana» skulle kunna upprätthålla en sådan ordning är än mer befängd, givet den amerikanska historien av ständiga krig, interventioner och andra operationer. Den amerikanska nationen har bara känt en handfull år av fred, och har i övrigt varit upptagen med att lägga under sig resten av världen medelst diverse ställföreträdande mekanismer.
Men i Europa har man hellre odlat skräcken för Kina, som aldrig har haft en motsvarande ambition, och inte heller har det nu, utan tvärtom historiskt har murat in sig. Den skräcken har amerikanska rötter, medan Europa traditionellt aldrig har sett på Kina med annat än förtjusning och nyfikenhet.
Den amerikanska räven har samtidigt kunnat gå ostörd i det europeiska hönshuset, och man har av någon anledning tolererat att Washington avlyssnar vårt näringsliv och våra politiker. För att vi inte har några alternativ. Eller vi har numera alternativ, nämligen Huawei med flera kinesiska aktörer, men vi valde bort dem på amerikansk order.
På samma sätt böjer vi oss nu för den amerikanska aggressionen i Venezuela, eftersom vi inte vill reta den store ledaren Trump. Detta för att vi har en fix idé om att kriga i Ukraïna, och för detta behöver vi USA. Vi offrar hellre frihandelsavtal med Mercosur och den egna trovärdigheten på världsscenen än att gå emot husse.
Och vi kommer att böja oss för USA även när man helt sonika lägger rabarber på Grönland. För att vi inte kan bjuda motstånd, och för att vi är i heroinistens beroendeställning till USA och dess IT-industri, dess försvar, dess institutioner och så vidare.
Man kommer att tjura ett tag, men världen går vidare, och för lilla Danmark kan det lika gärna kvitta att bli av med denna stora isbit. Trump har helt rätt i att København inte har resurser att utnyttja tillgångarna, och inte heller kraft att försvara territoriet. Det är realpolitik, inget annat.
Grönland blir därmed amerikanskt, och Europa måste vakna till sans och dra rätt slutsatser för en gångs skull. Den «transatlantiska länken» är inte längre, det är bara att inse. Vi måste stå på egna ben, och vi måste ha goda relationer med övriga världen istället för att inta en fientlig hållning till allt och alla.
Vi måste komma ned från våra höga hästar och ha båda fötterna på jorden, och sluta tro att vi är bäst i världen och världens samvete. Vi har inte längre den rollen, utan är snarare allt mer efterblivna på område efter område. Vi kan faktiskt inte äta våra «värden», utan måste ha mer substans i unionen i form av energi, industri och utveckling. Förstår man inte det, är Europa förlorat för all framtid. Då går vi in i en ny medeltid.
