En låda vin slinker lätt ned under en helg eller över en vecka, ibland till och med två. Men då kan körkortet ryka, även om du inte är i närheten av en ratt under veckoslutet. Än värre är att detta sker bakom din rygg, då DDR-mässiga «läkare» kan få för sig att ta ett blodprov, mäta en viss egenskap och därefter rapportera till Transportstyrelsen utan din vetskap.
Substansen man mäter är PEth (fosfatidyletanol), en grupp fosfolipider som bildas vid alkoholkonsumtion och stannar kvar i blodet under en viss tid. Gränsvärdet vid dylika tester är 0.30 µmol/l, vilket sägs motsvara «28–42» «standardglas» vin per vecka, eller 340–500 g ren alkohol under samma tidsrymd.
Medel av det inte helt säkra intervallet är 420 gram alkohol, eller exakt fyra flaskor vin à 14 % (vikt), vilket är en låda av det slag som dominerar försäljningen på Bolaget. Det är visserligen så att man numera definierar tio «standardglas» som «riskbruk» och fyra sådana glas som «intensivkonsumtion», i vart fall enligt de frireligiösa godtemplarna vid Socialstyrelsen, men med den definitionen är alltså hälften av svenskarna alkoholister, alltså inte bara G.W. eller festglada studenter.
Men även det gränsvärde Transportstyrelsen tillämpar är överdrivet nitiskt, särskilt om det används utan andra faktorer, vilket alltså tycks ske enligt de rapporter som föreligger. Testet är nämligen inte tillförlitligt, utan kan slå ordentligt fel beroende på kost, individuella egenskaper och andra parametrar.
Man säger sig visserligen arbeta för regelförändringar så att ytterligare kriterier tillkommer, men skadan är nog redan skedd. Det är en fråga om förtroende, och något sådant kan man inte ha för tjänstemän i offentlig förvaltning som manipulerar dig bakom din rygg, vilket är vad som sker i vårdapparaten.
En given konsekvens är därmed att man kan dra sig för att söka vård, särskilt om man har konstant hög alkoholkonsumtion och därmed riskerar ådra sig leverskador och andra sjukdomar. Den kontakt som är avsedd för att bistå vid sådana problem visade sig nämligen vara agent för regimens räkning, helt enligt den modell som var förhandenvarande i Östtyskland och i romanens format i «1984», ett slags angiveri som inte hör hemma i civilisationen.
