Brandgula mannen hävdar som bekant att Kina lurar skjortan av USA på grund av det enorma amerikanska handelsunderskottet om 295 miljarder US-dollar. Riktigt så enkelt är det förstås inte, och därtill kommer att USA helt enkelt inte tillåter Kina att handla amerikanska produkter av intresse.
Enbart de restriktioner som gäller för Nvidias GPU:er beräknas kosta företaget och därmed USA tjugo miljarder US-dollar per år, eller sju procent av sagda underskott. Men därtill kommer förstås mängder av andra exportrestriktioner, som då motsvarar en ganska stor del av den export som aldrig blir av.
Å andra sidan finns även marknadsförbud för Huawei (华为), ZTE och andra telekom- och elektronikföretag att verka i USA, restriktioner som USA sedermera även beordrat sina satellitstater – inklusive Sverige – att införa. Det medför att den kinesiska exporten minskar till dessa länder, exempelvis avseende telekomutrustning.
Det är ett dubbelt slag mot just Huawei, som dels blir handikappat av att inte kunna använda den bästa tillgängliga halvledartekniken på grund av amerikanska exportrestriktioner, och dels beskärs på marknadsandelar genom politiska beslut om att utestänga företaget.
Syftet sägs som bekant vara «nationell säkerhet», vilket ska förstås som att skydda USA:s konkurrenskraft mot en uppstickare. I detta batteri av åtgärder för att slå undan benen på Kina ingår även sådant som att låta arrestera Huaweis ekonomichef Meng Wanzhou under nära tre års tid.
Restriktionerna infördes som bekant under Sleepy Joe Bidens mandatperiod, även om det nog var någon annan som fattade beslutet. Det medförde ganska snabbt att Huawei förlorade sin position som världens största mobiltillverkare, samtidigt som vinsten sjönk markant. Man skålade i champagne i Vita huset och i vasallstater runtom i Europa efter att ha tilldelat Huawei detta dödliga slag.
Men som en fågel Fenix – eller snarare en fenghuang (凤凰) i kinesisk mytologi – har företaget rest sig ur askan, och noterar nu åter samma vinstmarginaler som fordom. Men det viktiga är att man har skakat av sig beroendet av amerikanska och västliga produkter i hela kedjan, genom att målmedvetet angripa varje enskilt led.
Det betyder att Kina handlar än mindre av USA och Europa i detta avseende, och exportrestriktionernas praktiska resultat är därför att handelsunderskottet ökar än mer och att Kina därmed blir allt mer självförsörjande även på detta område.
Den allra viktigaste effekten är emellertid att Huawei under detta västliga embargo har kunnat utveckla ett helt ekosystem av hård- och mjukvara, i frånvaro av konkurrerande företag. Google har nämligen dragit in licensen för Android, medan Microsoft enbart säljer nedbantade versioner av sitt skräp-OS på den kinesiska marknaden som en följd av den amerikanska politiken.
Säkerligen har du aldrig hört talas om HarmonyOS, eller Hongmeng (鸿蒙) som det heter lokalt, men det är ett komplett ekosystem för alla slags enheter, utvecklat av just Huawei. Initialt fanns Androids öppna källkod som bas, men numera finns inget kvar av det. Det är ett helyllekinesiskt system, som har säkrat en plats på den väldiga kinesiska marknaden just på grund av de amerikanska exportrestriktionerna.
Det är annars här det brukar brista för uppstickare av olika slag, att slå hål på dominerande aktörer som Apple och Microsoft. Japan hade stora framgångar i hårdvarubranschen under en period, men kom aldrig över tröskeln vad gäller mjukvara, eftersom man inte kunde konkurrera med den överlägsna och etablerade amerikanska industrin.
Huawei och dess lokala konkurrenter som Xiaomi är alltjämt beroende av TSMC:s halvledarfabriker i Taiwan för själva produktionen av sina numera 3 nm-chips, men man gör även här snabba framsteg, med egna fabs. Fastlandets motsvarighet SMIC knappar in försprånget steg för steg, och vi ser alltså en konvergens för varje pusselbit i allt från EUV-litografi till mjukvarutveckling.
Det lär dröja innan HarmonyOS slår i Väst, men i Kina är det bara en tidsfråga innan Huaweis ekosystem slår ut Apples och därmed blir dominerande i landet. Eftersom det rör sig om en jättemarknad med förgreningar i hela Asien innebär det att en geoteknisk spricka uppstår, i vilken två primära system tävlar om den fortsatta dominansen.
Ponera att Huaweis system en dag tar täten på alla fronter och lägger Apple långt bakom sig, hur ska Europa och för den delen även USA då ställa sig till företaget? Ska man bygga en sovjetliknande järnridå krings sina egna undermåliga produkter, eller ska vi ha tillgång till det bästa på marknaden? Redan i dag existerar alltså denna ridå för telekomnät, där Huawei är utestängt, men det kan bli värre.
Om det låter otänkbart, tänk då en gång till, och tänk efter varför man från första stund förbjöd Huawei att verka i USA och delar av Europa. Det är Huawei som är ledande i telekomindustrin med flest patent, och det är Kina som har momentet i allt fler segment av forskning och utveckling. När man inte kan vinna, saboterar man för motståndaren.
Men USA:s restriktioner och andra former av sabotage motsvarar alltså i princip inte mer än ett väggupp, obstruktioner som dessutom motsvarar att slå undan mattan för den egna industrin att sälja på den stora kinesiska marknaden, samtidigt som man ger fritt spelrum för Kina att utveckla lokala motsvarigheter. Man måste ta sig för pannan över den stupiditet som präglar det amerikanska styret.