De ändrade vilkoren för Huawei är det senaste exemplet på att företagande i Västvärlden alltid är en riskabel affär. Det är inte bara så att företaget utesluts från vidare deltagande i utbyggnaden av telenäten, utan även spärras från de äldre delar där man redan har investerat kraftigt.
Man motiverar saken med «säkerhet», men om så verkligen vore fallet skulle Huawei och ZTE även tidigare ha utgjort en sådan säkerhetsrisk – ingen ansåg det, och ingen har någonsin kunnat påvisa någon sådan risk. Elektronik är inte svarta lådor, och man kan inte smyga in övervakningssystem utan att det uppdagas.
Det handlar istället om att övervakningsalliansen Fem ögon (anglosfären) vill fortsätta vara herre på täppan för att kunna fortsätta bedriva den egna övervakningen, den som per design specificeras som krav hos tillverkarna. Man behöver det övertaget för att kunna lyssna på «allierade» som Merkel och framförallt på europeiska konkurrenter inför större upphandlingar av exempelvis flygplan.
Man förändrar även villkoren över en natt för andra kinesiska bolag, som Tiktok och Weixin, även där med hänvisning till «säkerhet», samtidigt som ett flertal kinesiska telekombolag avlistas från de amerikanska börserna. «Säkerhet» säger presidenten, men de dansande tonåringarna på Tiktok är nog bara ett hot i paranoikerns fantasi – eller en direkt hämnd för att användare av appen bokade upp ett möte med Trump för att sedan inte komma, varvid Trump fick hålla tal för en närmast tom lokal.
Vad vi med säkerhet vet är att den amerikanska regimen vill förhindra Kinas fortsatta frammarsch och uppgång, eftersom man inte tål uppstickare. Man gör detta medelst tariffer och regelrätt handelskrig, men alltså även genom att direkt angripa kinesiska bolag. Man har också låtit sätta Huaweis finanschef Meng Wanzhou i husarrest, en åtgärd som helt enkelt inte förekommer under normala omständigheter – vi skulle aldrig acceptera att Ericssons chef behandlades sålunda.
Vidare ställer man upp embargon för amerikansk teknologi, och Huawei med flera företag förbjuds därmed att köpa komponenter som på något sätt kan kopplas till amerikansk produktion eller design. Det är en form av halvledarnationalism, ett fullskaligt angrepp i syfte att sinka en konkurrent som anses ha vuxit sig för stor, men det är inte ett legitimt angrepp enligt de regler som finns under WTO och andra organisationer, utan ett slag under bältet – amerikansk exceptionalism.
Angreppen förekommer inte enbart i USA, utan även i stora delar av övriga västvärlden, eftersom det amerikanska inflytandet är mäktigt. Den svenska regimen faller genast in i ledet genom att på motsvarande sätt angripa Huawei, eftersom man är en amerikansk marionett, medan åtminstone Tyskland och Frankrike är självständiga nog att avgöra saken på egen hand.
Villkoren för affärer i Västvärlden är således både skiftande och brutala, och företag som söker etablera sig på marknaden har att tampas med växlande politiska förutsättningar i labila skurkregimer som den amerikanska – enbart skifte av president kan ställa saker på ända över en natt, vilket Trumps mandatperiod har visat med eftertryck.