Sjätte augusti 1945 fälls den första amerikanska atombomben över Hiroshima, i vad som skulle bli början till slutet för den japanska imperialism som skördade tiomiljontals människor. Sjätte augusti 2013, 68 år senare, väljer Japan att sjösätta ett 250 meter långt hangarfartyg, som en påminnelse om att man åter önskar bli en militärmakt att räkna med.
Hangarfartyget, eller amfibieslagskeppet som det kanske borde kallas, går under namnet Izumo (いずも eller 出雲), och är det största krigsskeppet i den japanska «självförsvarsflottan» (海上自衛隊) sedan andra världskriget. Fartyget kan ta sammanlagt fjorton helikoptrar, men kan enkelt byggas om till ett hangarfartyg för attackflyg.
Japan hävdar dock att man inte avser använda jagaren i sådana syften, utan enbart inom ramen för självförsvarsstyrkornas mandat enligt konstitutionen samt vid «naturkatastrofer». Samtidigt vet vi att styrande Liberaldemokraterna vill ändra i grundlagen för att tillåta en mer offensiv militär, och det är heller ingen tillfällighet att Japan aviserar denna aggressiva intention just när man utövar territorialstrider om obebodda öar med Kina och Sydkorea.
Skeppet sjösattes officiellt av vice premiärminister Aso Taro (麻生太郎), som vill ändra konstitutionen på samma sätt som en gång de tyska nazisterna för att smyga igenom en återmilitarisering och upprustning i Japan. Att man väljer datumet för nederlaget i andra världskriget för denna händelse tyder på att man saknar all respekt för krigets offer, inte minst på den egna sidan, eller att man helt enkelt öppet ger uttryck för revanschism.
Skeppets namn Izumo är ytterligare en indikation på detta, givet att Japan under sin imperietid använde samma namn för en rad kryssare och hangarfartyg. Ytterligare en omständighet i fallet ges av att Abe Shinzos (安倍晋三) kabinett åter planerar att besöka Yasukuni den femtonde augusti, på årsdagen av Japans kapitulation.
Någon överhängande risk för att ett återmilitariserat Japan åter ska ge sig på företaget att invadera ett starkt och kärnvapenbestyckat Kina finns naturligtvis inte, men Japan bidrar med sitt agerande till osäkerhet och därmed upprustning i regionen. Givet att USA skiftar fokus från Västasien till Östasien och även lägger sig i de dispyter som finns med udden riktad mot Kina, kommer Kina naturligtvis att svara på utmaningen.
En naturlig samarbetspartner ges här av Ryssland, som Kina har flitiga ekonomiska och andra utbyten med. Man har redan haft en gemensam övning i Japanska havet tidigare i juli, och har nu ytterligare en i Ural-regionen: Fredsmission 2013. Det är en intressant konstellation av två stora auktoritära tillväxtmaskiner som motvikt till de skuldtyngda och moraliskt besudlade demokratierna USA och Japan.