Sorry for not making you my centerfold sjunger Taylor Swift, samtidigt som suggestiva och tämligen explicita bilder av countrysångerskan förgyller sociala medier. Reglera!, säger omedelbart moralens väktare i regeringar världen över, medan vi andra konstaterar att AI-anden nog inte kan stoppas tillbaka i flaskan.
Visserligen tillämpas hård censur i många av de amerikanska vänsterliberala teknologiföretagens AI-tjänster, men samtidigt finns en rad mindre nogräknade aktörer (som Telegram) samt en uppsjö av program under öppen källkod för att generera såväl bilder som video med AI-diffusion.
För fotografier är nyheten egentligen bara den enkelhet och hastighet med vilken sådan diffusion kan generera djupfejk, men man kan annars åstadkomma samma sak manuellt med skicklig hantering av digitala bildbehandlingsprogram. Men därmed uppstår ett mängdproblem, som inte går att hantera på annat sätt än att försöka rensa så gott det går – för stunden.
Videotjänsterna har annars sedan länge ymniga mängder djupfejk med såväl Swift som andra celebriteter, men det är underförstått att dessa sajter hör till internets oregerliga träskmarker. Skandalen uppstår därför först när de fina motorvägarna kontamineras med sådant material, på det att det blottas för en större allmänhet.
Besöksstatistiken för djupfejk är annars inte särskilt imponerande, varför det nog får ses som en form av nyhetens behag, eller möjligen en fetisch för ett mindre fåtal. Fejkporr med kändisar lockar helt enkelt inte. Däremot föreligger ett vidare intresse för genuint material som läcker eller publiceras med vilje.
När en naken Swift dyker upp på X är det därför en form av chockverkan som tillämpas gentemot det fina och ganska aningslösa klientel som vistas därstädes, medan resten av menigheten mest fnissar åt fejkbilderna. Alla, utom möjligen de aningslösa, förstår att det är fantasi.
Men fröken Swift har inte gett sitt samtycke till att avbildas sålunda, invänder de vänsterliberala censurivrarna. Det är riktigt, men det är alltså inte en verklig avbildning av Swift som presenteras, utan en sammansmältning av Swifts principiella anlete och någon annans kropp. En digital fantasi, eller ett kollage med en äldre teknisk term. Sådana kollage kräver i princip inget samtycke eller medgivande, eftersom ny verkshöjd uppnås.
Man kan här invända att en svensk herrtidning en gång för länge sedan i en analog tidsålder fälldes för «yttrandefrihetsbrott» efter att ha publicerat en pornografisk satir av fina människor, det vill säga politiker. Man nyttjade då förtalsparagrafen, och samma metod kan i princip användas mot moderna djupfejk.
Men å ena sidan är det inte stora mediehus som publicerar moderna satirer av kändisar, utan enskilda personer som oftast är svåra att finna, lagföra och kräva skadestånd av, och å den andra har plattformarna begränsade möjligheter att förhandsgranska inlägg, i vart fall utan att göra stor åverkan på den egna tjänsten. Det rör sig inte heller om svenska organisationer under säregen svensk lagstiftning.
Samtidigt urvattnas förtalsbegreppet under sådana omständigheter, varför personer i offentligheten nog får finna sig i att bli avbildade utan «samtycke» även i mindre smickrande sammanhang. Särskilt måste gälla att politiker – maktens företrädare – är fritt villebråd i sådan satir, även av sexuell art.
Ett större problem är då kanske motsvarande avbildningar av kreti och pleti, nämligen i fråga om «hämndporr». Men till skillnad från verklig hämndporr, som rör publicering av verkligt material utan samtycke, är det här alltjämt fantasiskildringar. Frågan är också hur stor räckvidden är för sådana skildringar, om inte ens kändisar drar några större strömmar. I sådana fall kan man samtidigt enklare finna gärningsmannen.
Även AI-generering av övergreppsmaterial faller inom den generella problemramen, men det är svårt att se hur man ska kunna stoppa en lavin av sådant material från att spridas i nätets mörkare regioner. Det är kanske snarare en god sak om ett substitut i fantasiform ersätter verkligt material i genren, men vänsterliberalerna ser det säkert mer som en förevändning att i än större utsträckning filtrera, övervaka och censurera de öppna ytorna.
I det större perspektivet är det emellertid fruktlöst att försöka hindra utvecklingen, och Taylor Swift är därför allas centerfold. Det som tidigare bara kunde renderas i huvudet, kan nu förverkligas i digital form, för vidare spridning. I den mån sådant material mot all förmodan skulle åtnjuta kommersiell framgång, må det vara hänt att den förfördelade erhåller sedvanligt courtage som plåster på såren. Det finns mer trängande problem med AI än detta.
