Av någon anledning har det blivt en «tradition» att staten via sitt språkråd varje år förkunnar vad man menar är «årets nyord». I årets upplaga ingår ord som menscertifiera, flygskam och swishjournalist. Föregående år ingick ord som alternativa fakta (som är ett begrepp, inte ett ord), kompetensutvisning och postfaktisk.
Man kan här se en trend av att vilja premiera ord som används av de statsunderstödda mediernas krönikörer, men mer sällan nyord från den faktiska verkligheten eller andra medier (egentligen borde jag inte klaga; 2008 års bloggbävning är mitt bidrag). Det är alltså en kulturmarxistisk nyordslista, som följer en vänstersocialliberal agenda snarare än att spegla språket som det är.
Ta till exempel ordet kulturmarxism (68k träffar på Google), som aldrig har varit föremål för Språkrådets listor. Varför inte? För att ordet används av den så kallade radikala högern. På samma sätt förhåller det sig med ord som batikhäxa (22k), godhetsknarkare (15k), asylindustrin (9k), kebabtekniker (25k), pensionsräddare (16k), feminazi (1.3M), sjuklövern (99k), no go-zon (12k) och skäggbarn (39k).
Man kan föreställa sig att rådet väljer bort pejorativa uttryck som omfattar vissa människogrupper, men det förklarar inte varför frekventa ord som sjuklövern, no go-zon, godhetsknarkare och batikhäxa utelämnas – de förekommer ändå sporadiskt i statsunderstödd PK-press. Man tar nämligen med betydligt ovanligare ord som gubbploga och kjolprotest, med blott ett hundratal träffar på Google.
2007 fann man skäl att slå ett slag för klimatet genom att inkorporera ord som klimathot, klimatlarm, klimatneutral, klimatsmart, klimatsäkra, klimatvänlig, klimatångest och koldioxidbanta i listan, medan ett ord som klimatalarmist (7.4k) utelämnas. Varför? För att det inte passar in i den agenda man vill förmedla, för att det inte används av södertörnjournalisterna.
Det har inte alltid varit så. Ord som kebabspråk (1987), blattesvenska (2006) och ankarbarn (2007) har ändå en negativ konnotation för det här klientelet, men speglar språket som det faktiskt används. Under tiotalet har nyordslistan således anpassats efter de röda politiska vindarna, och man ansar kraftigt i rabatten.