När Kanada och USA låter gripa Meng Wanzhou (孟晚舟) är det en direkt provokation mot Kina, som ytterligare kommer att ge bränsle till ett fördjupat handelskrig. Att börsen störtdyker är således ett naturligt resultat av denna händelseutveckling, som kommer att resultera i vedergällning om Meng inte släpps inom kort.
När en stor företagsledare används som en politisk bricka, kan Kinas svar inte bli att spionanklaga en futtig restaurangägare, utan man måste söka en större pjäs för att jämna ut amerikanernas drag. Man skulle till exempel kunna kvarhålla Apples åldrige ledare Tim Cook för en rad misstänkta brott, som skatteflykt, miljöförstöring och slaveri. Det spelar ingen roll om anklagelserna har någon sanningshalt.
USA och dess satelliter spelar sedan länge fult när man blockerar Huawei från västliga marknader. Anklagelserna om att företaget har kopplingar till den kinesiska militären är grundlösa, för att inte säga irrelevanta. Man säger sig vara bekymrade över att Huawei i sin elektronik skulle implementera samma slags spionkretsar som alltid har funnits i västliga telekomföretags utrustning (för avlyssning av den egna befolkningen, nota bene), men sådant låter sig förstås prövas genom att undersöka komponenterna – elektronik är inte en svart låda.
Man noterar exempelvis att grundaren Ren Zhengfei (任正非) har en bakgrund i Folkets befrielsearmé och att han är partimedlem. Men att vara partimedlem är mer eller mindre ett måste för den som vill göra karriär i Kina. Det är en symbolhandling, inte ett uttryck för sympati med vare sig partiet eller regeringen. På vilket sätt skulle en bakgrund i armén eller medlemskap i Republikanerna diskvalificera en amerikansk företagsledare?
Nej, inget av detta har någon relevans, utan är svepskäl för att hindra Kinas vidare avancemang. Det nya kalla kriget består i att till varje pris försöka hejda Kinas framfart, och man använder allt fler illegitima metoder för ändamålet. Marknadsekonomi och frihandel är sådant man framhåller när man själv gynnas, men tydligen inte när en ny aktör tar för sig. Det är då man förbjuder den aktörens företag och produkter på de egna marknaderna, och det är då man inför strafftullar på den aktörens gods, och det är då man låter arrestera den aktörens företagsledare.
Kina är dock alldeles för luttrat, erfaret och målinriktat för att låta sig bekommas av dessa obstruktioner. Det går att sinka landets framfart, men inte att stoppa den, i alla fall inte utan militära angrepp. Däremot kan Väst lägga krokben för sig själv, vilket är vad man gör sedan en längre tid tillbaka med allt mer irrationell och kontraproduktiv politik.