Val hölls ju i provinsen Taiwan för drygt ett och ett halvt år sedan, med resultat att Demokratiska framstegspartiet (Minjingdang, 民进党) tappade kontrollen i provinsens kammare (Lifayuan, 立法院) till Nationalistpartiet (Guomindang, 国民党) och dess koalitionspartner Folkpartiet (民众党).
Framstegspartiet behöll visserligen presidentposten under nye ledarfiguren Lai Qingde (赖清德), men denne får överhuvudtaget inget uträttat, eftersom hans politik unisont röstas ned i kammaren. Vad gör partiet då? Jo, utlyser en folkomröstning om att eliminera tjugofyra folkvalda ledamöter från Nationalistpartiet i vad man kallar «den stora utrensningen» (dabaimian, 大罢免).
Motivet sägs vara att ledamöterna är «kinavänliga» och därmed utgör både en «säkerhetsrisk» och en «fara för demokratin», märkliga begrepp vi känner från den kontemporära västliga diskursen, men som alltså i sig själva är antidemokratiska till sin natur: för att skydda demokratin måste vi montera ned demokratin.
Demokratin på Taiwan åtnjuter numera en framträdande position vid de smått löjliga rankinglistorna över länders demokratistatus, men provinsens demokrati är i själva verket ung och bräcklig. Ön hade världens längsta undantagstillstånd 1949–1987, under vilken Nationalistpartiets diktatur och vita terror dominerade politiken.
Lai Qingde och Framstegspartiet med satelliter söker nu en motsvarande «grön terror» under vilken provinsen i praktiken skulle falla in i ett enpartisystem med alla motståndare eliminerade. Ett bekvämt sätt att regera på, men med demokrati har det förstås inget att göra. Demokrati kännetecknas just av denna ständiga politiska kamp.
Nationalistpartiet är nu inte oskyldigt i denna härva, utan initierade faktiskt den lag som möjliggör avsättning av folkvalda ledamöter, i syfte att bekämpa korruption. Man föll i egen grop, så att säga. Men det är ändå Framstegspartiet som har valt att framhärda i detta kuppförsök, som man rätteligen måste kalla det, då lagen missbrukas för helt andra motiv.
Väljarna avvisade dock unisont denna propå, och samtliga tjugofyra ledamöter för Nationalistpartiet sitter kvar. För att avvisa en redan invald ledamot hade det räckt med att blott en fjärdedel av väljarkåren röstar för, i vad man skulle kalla «okvalificerad minoritet». Det är en märklig demokrati.
Sådan «revokation», som det kallas i statsvetenskapen, tillämpas i en handfull länder som Peru, Venezuela, Ecuador och Japan, samt alltså den kinesiska provinsen Taiwan. Fenomenet förekommer även på delstatsnivå i USA, och till exempel försökte man avsätta guvernör Gavin Newsom under 2021.
Diktatorn Lai Qingde och hans antidemokratiska framstegsparti har tillrättavisats av väljarkåren, som uppenbarligen inte tolererar denna sorts ekon från det förflutna. Lais retorik om «antikommunism» är uppenbarligen malplacerad i relation till Kommunistpartiets mäktiga fiende Nationalistpartiet, men den sortens språk avslöjar samtidigt att allt inte står rätt till i utbrytarprovinsen och att man har en skadlig polarisering av samma snitt som i USA.