Konflikten kring Taiwan är vår tids mest spännande, eftersom den utgör en av de ytor kring vilka Kina och USA kan drabba samman i hetare mening. Det tidigare kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen hade sin konfliktyta över Europa, medan saken nu dröjer sig om öar av olika storlek och betydelse i Syd- och Östkinesiska haven.
Det innebär att en väpnad konflikt kan stanna vid mer begränsad konfrontation än den totala sammandrabbning som hade blivit resultatet under kalla kriget. Men å andra sidan har krig en egen inre logik, som snabbt kan leda till upptrappning.
Man kan här tänka sig att Kina angriper amerikanska baser i Guam och Okinawa, varför USA kan svara med motsvarande bombningar på kinesiska fastlandet, och därmed är eskaleringen ett faktum. Om Australien, Japan eller andra lokala makter griper in, blir man med automatik måltavlor i en vidare konflikt.
Frågan gäller då vad som kan utlösa en sådan drabbning, det vill säga vilka faktorer som kan leda till invasion av Taiwan och eventuellt förlängningskrig? De obebodda småöarna kan vi redan från början ta bort ur kalkylen, för de är inte viktiga nog i sammanhanget, och allt handlar därför om Taiwan. En bakgrund:
1 – Vad är Taiwan? Republiken Kina bildades 1912 efter dynastin Qings fall året dessförinnan. Nationalistpartiet (GMD, Guomindang, 国民党) ledde delar av ett land i sönderfall från 1928 till 1949, då man fick se sig besegrat av Kommunistpartiet (GCD, Gongchandang, 共产党). Nationalistpartiet med två miljoner anhängare drog sig tillbaka till ön och provinsen Taiwan, som blev Republiken Kinas sista utpost, samtidigt som Folkrepubliken Kina proklamerades på fastlandet.
2 – Vad handlade konflikten om? Kina under dynastin Qing hade stelnat och förpuppats, och hängde inte med när omvärlden förändrades under den industriella revolutionen. Man fick se sig förnedrat av kolonialmakter som Storbritannien, som påtvingade Kina handel med opium, lade beslag på territorier och i övrigt tvang landet till underkastelse. När dynastin slutligen föll 1911 gällde striden således hur det nya Kina skulle ta sig ut, och de två ledande fraktionerna blev småningom nationalister och kommunister.
3 – Var Kina en demokrati? Kina har aldrig varit en demokrati, men man höll val 1912 och 1918 i ett försök att bilda en demokrati. Den demokratiskt valde Song Jiaoren mördades dock 1912 av personer under Yuan Shikai, tidigare general i Qings armé och en nyckelperson under revolutionen. Yuan blev istället själv president efter en maktkamp, och utropade sig sedermera till kejsare 1915, vilket ledde till att provinser deklarerade självständighet, och därmed föll Kina in i ett stadium av fragmentation och sönderfall under krigsherrar i provinserna.
4 – Hur var relationerna mellan nationalister och kommunister? Kommunistpartiet bildades i Shanghai 1921, och man samverkade initialt med Nationalistpartiet för att angripa krigsherrar i provinserna och ena landet. Nationalistpartiet under Jiang Jieshi (蒋介石, «Chiang Kai-shek») beslöt emellertid att göra sig av med såväl kommunisterna som vänsterlutande element i det egna partiet, och anställde massakrer i bland annat Shanghai 1927, vilket blev startskottet för regelrätt inbördeskrig.
5 – Vem styrde Kina vid den tiden? Den första kinesiska republiken 1912 – Beiyang – urartade direkt i en despotisk regim, med ett försök att återupprätta kejsardömet 1915–1916 och därefter förfall i provinser under krigsherrar. Beiyangregeringen i Beijing var emellertid den internationellt erkända, medan Nationalistpartiet installerade en lokal regering i Guangzhou. Samtidigt fanns en tredje huvustad i Wuhan under Kommunistpartiet och Nationalistpartiets vänstergruppering. Större delen av Kina styrdes i övrigt av lokala krigsherrar.
6 – När tog Nationalistpartiet makten? Jiang Jieshi anställde Norra expeditionen med början 1926, varvid man successivt kunde återerövra en rad provinser. Beiyang föll 1928, och därmed tog Nationalistpartiet formellt makten över hela Kina, med säte i Nanjing och med solflaggan som nytt riksemblem.
7 – Vad ville Nationalistpartiet? Planen var att först ena landet, det vill säga återta samtliga provinser med militärt våld samt röka ut kommunisterna, därefter förankra den politiska makten under en period av diktatur, och småningom stegvis införa demokrati. 1928 var demokrati således inte möjligt, eftersom man befann sig i det primära krigstillståndet.
8 – Varför kunde Nationalistpartiet inte besegra kommunisterna? För att kejsardömet Japan kom emellan, med en ambition att kolonisera såväl Kina som resten av Öst- och Sydöstasien. Ockupation av Manchuriet 1931 följdes av regelrätt invasion av övriga Kina 1937. Nationalistpartiet hade dessförinnan drivit kommunisterna på flykt 1934 under Långa marschen från Jiangxi i söder till Shaanxi i norr, och man betraktade anmärkningsvärt nog Kommunistpartiet som ett större hot än Japan.
9 – Varför förlorade Nationalistpartiet inbördeskriget? Nationalisternas styrkor försvagades kraftigt av såväl Japans angrepp som kommunisternas gerillakrigföring, och Kommunistpartiet vann samtidigt allt mer folkligt stöd. Efter Japans kapitulation 1945 hade kommunisterna en miljon man i reguljära trupper och ytterligare två miljoner i milis, samt ett potentiellt stöd bland ytterligare flera miljoner bondetrupper. Det amerikanska stödet till nationalisterna hjälpte inte mot kommunisternas gerillakrigföring, och Kommunistpartiet kunde därför bit för bit erövra landet.
10 – Varför fullföljde Kommunistpartiet inte inbördeskriget med en invasion av Taiwan? För att man saknade resurser för en landstigningsoperation, och för att man hade att befästa övriga fastlandet, inte minst Tibet. Man hade vunnit kriget, och tids nog kunde man ta sig an Taiwan.
11 – Varför försvarade USA Taiwan? USA ansåg det bara vara en tidsfråga innan Taiwan skulle falla till Beijing, och hade mer eller mindre släppt saken. Men Koreakriget 1950–1953, i vilket Kina drev tillbaka USA och FN-trupper från Kinas gräns och därmed räddade Nordkorea, fick USA att se Kina som en geopolitisk fiende, och man beslöt att nyttja Taiwan som politisk pjäs. Man utlovade Taiwan skydd och installerade småningom en bas på ön. Situationen cementerades.
12 – Vad för slags regim installerades på Taiwan? En brutal nationalistisk diktatur under generalissimus Jiang Jieshi, omfattande militärt undantagstillstånd från 1949 till 1987 samt offentlig förföljelse av dissidenter och oliktänkande under Vita terrorn. Man hade ingalunda gett upp hoppet om att återerövra fastlandet, utan hade febriga och absurda planer om att med amerikansk hjälp genomföra en landstigningsoperation på fastlandet.
13 – Varför erkände omvärlden Taiwan och inte Kina? Folkrepubliken Kina hade vunnit inbördeskriget och hade folkmajoriteten på sin sida, och därmed var man i folkrättslig mening berättigad till erkännande av omvärlden. Men detta utspelade sig under kalla kriget, med USA som ledande kraft på den ena sidan, och därmed tog man Republiken Kinas (Taiwans) parti i konflikten. Republiken Kina representerade således hela Kina i FN, och bara en mindre mängd nationer erkände Folkrepubliken Kina, bland andra Sverige (1950).
14 – Varför erkände omvärlden Folkrepubliken Kina och inte Taiwan? 1971 stod det klart för de flesta att Folkrepubliken Kina var här för att stanna, och att man i längden inte kunde motivera Taiwans ställning som hela Kinas företrädare. Resolution 2758 antogs således i generalförsamlingen, varvid Folkrepubliken Kina blev hela Kinas företrädare. Man skulle förstås kunna erkänna både Folkrepubliken Kina och Republiken Kina, men eftersom båda gjorde anspråk på att företräda hela Kina blev detta den praktiska lösningen.
15 – Varför erkände USA Folkrepubliken och inte Taiwan? USA röstade emot FN:s resolution 1971, eftersom man även ville erkänna Taiwan. Samtidigt var det under USA:s pingpongdiplomati i början av 1970-talet som det politiska tövädret med Folkrepubliken inleddes, nämligen för att USA behövde Kinas stöd i förhandlingar med Nordvietnam och i det kalla kriget med Sovjetunionen. Även den enorma kinesiska marknaden utgjorde en lockelse, och därför normaliserade man relationerna med Beijing 1979, varvid man samtidigt bröt med Taibei och avvecklade sin bas på Taiwan, dock under löfte om att bistå Taiwan i händelse av konflikt.
16 – Hur blev Taiwan en demokrati? Republiken Kina på Taiwan var en enpartistat under Nationalistpartiet från 1949 till 1996, då Li Denghui (李登辉, «Lee Teng-hui») blev den första demokratiskt valda presidenten. Utvecklingen hade skett just så som ursprungligen fastslogs av partiet, nämligen att efter en period av diktatur gradvis införa demokratiska reformer, om än bara på Taiwan. I grunden låg en snabb ekonomisk tillväxt med tonvikt på elektronikindustri, samt amerikansk bearbetning av civilsamhället.
17 – Vilka är skiljelinjerna i Taiwans politik? Nationalistpartiet (GMD) har alltjämt återförening som mål, om än inte under Kommunistpartiets ledning. I så måtto kvarstår fortfarande de ursprungliga ambitionerna. Regerande Demokratiska framstegspartiet (民主进步党, Minzhu jinbudang, MJD, «DPP») har emellertid en mer lokal framtoning, motsätter sig återförening och menar att Taiwan i praktiken redan är ett självständigt land.
18 – Är Taiwan ett självständigt land? Nej, Taiwan är en självstyrande provins i Kina, både enligt den egna konstitutionen och enligt internationellt konsensus. För att Taiwan ska bli ett självständigt land krävs dels att man formellt utropar en sådan självständighet eller ändrar konstitutionen i sådan riktning, och dels att man får tillräckligt erkännande av omvärlden – för närvarande erkänns man bara av ett dussintal obetydliga stater. Stater som erkänner Taiwan kan inte samtidigt ha diplomatiska relationer med Folkrepubliken.
19 – Vill folket på Taiwan ha självständighet? Nej, man vill med överväldigande majoritet bevara status quo, det vill säga varken sträva efter självständighet eller återförening. Samtidigt finns i yngre generationer en tendens att röra sig mot självständighet, och numera betraktar sig även en majoritet som enbart taiwaneser snarare än som både kineser och taiwaneser. Det finns således ett moment i riktning mot självständighet, men ännu ingen legitim demokratisk grund för en sådan reform.
20 – Vad händer om Taiwan deklarerar självständighet? Då invaderar Kina och besätter Taibei inom några dagar. Den taiwanesiska demokratin upplöses, och i dess ställe installeras en reguljär kinesisk provinsledning.
21 – Kommer USA till Taiwans undsättning i händelse av invasion? Ja, troligen. Man har sedan 1979 haft «strategisk ambivalens» som doktrin, det vill säga att inte på förhand avslöja hur man kommer att agera. Men givet den senaste tidens utveckling med ett USA som har utmålat Kina till huvudfiende och söker allianser i Asien för att innesluta Kina, tyder allt mer på att man är beredd att ta till vapen för att försvara Taiwan och samtidigt sarga Kina så gott man kan.
22 – Kan USA vinna ett krig mot Kina om Taiwan? Nej, troligen inte. USA är alltjämt en överlägsen militärmakt, men man har inte nog med resurser för att utkämpa en regional konflikt med en så stark motspelare. Man har inte heller samma vilja och motivation som Kina, och allra minst samma slags uthållighet. Alla simulationer visar att Kina avgår med segern, om än till ett högt pris. USA:s motiv är istället att åsamka Kina så stor skada som möjligt, så att man effektivt hindrar landets fortsatta utveckling, åtminstone för en tid.
23 – Vad blir de internationella konsekvenserna av en invasion? Fördömanden, sanktioner och en del politiskt gräl, men eftersom man samtidigt är beroende av Kina för den egna ekonomin, kommer man motvilligt att acceptera faktum. Kina är samtidigt berett att ta detta internationella straff för sin historiska målsättning att uppnå fullständig återförening.
24 – Vad händer med halvledarna? Ingenting annat än att TSMC:s fabriker byter flagga. Det är inte militära mål, och eftersom Taiwan har en så dominant roll i att tillverka processorer för världens industri kommer man att akta sig noga för att skada sådana installationer.
25 – Kommer Taiwan att utropa självständighet? Nej, Framstegspartiets Cai Yingwen (蔡英文, «Tsai Ing-wen») vågar naturligtvis inte det, eftersom konsekvensen är given. Hennes och partiets strategi är istället salamitaktik, att skiva för skiva angripa problemet, exempelvis genom att söka medlemskap i handelspakter och internationella organisationer, att fördjupa relationer med andra länder i mer politisk riktning, att nyttja namnet «Taiwan» snarare än «Republiken Kina» i större utsträckning och på andra sätt etablera «Taiwan» som en autonom identitet fri från Folkrepublikens inflytande.
26 – Kommer Taiwan att lyckas i sin ambition? Man har tiden på sin sida, eftersom det blir mer orimligt för varje år som går att upprätthålla en konflikt av så gammalt datum. Yngre generationer är helt frikopplade från den tidens motsättningar, och ser sig som taiwaneser uppväxta i en demokrati som inte har så mycket med Folkrepubliken att göra. Därför värnar man även status quo, för att det är den strategi som ger bäst handlingsutrymme. Förhoppningen är att även Kina ska förändras så pass att man småningom kan släppa greppet.
27 – Men kommer Kina att släppa Taiwan? Nej, i vart fall inte på den här sidan 2049. Om Taiwan går sin egen väg, eller om USA försöker etablera en militär närvaro på ön, är invasionen ett faktum. I övrigt kommer man att respektera status quo. Samtidigt integreras Folkrepubliken och Taiwan allt mer i ekonomisk mening, med livligt utbyte av olika slag, med omfattande turism på båda sidor sundet och en miljonhövdad skara taiwaneser som har arbete på fastlandet.
28 – Kommer Taiwan att anta Kinas erbjudande om bibevarad demokrati och autonomi? Nej, Taibei menar att Kina redan har missbrukat «ett land, två system» i Hongkong, och att den vägen därför är stängd. Man litar inte på att Kina förr eller senare trampar in på autonomin och därmed omintetgör demokratin.
29 – Varför övar Kina landstigning och kränker Taiwans luftförsvarszon om man vill ha en fredlig återförening? Si vis pacem, para bellum – om man vill ha fred måste man förbereda för krig. Dels har man den beredskap som krävs, och dels skickar man ett meddelande till Taibei och Washington att man menar allvar. Kinas ökade aktivitet är således ett svar på Taiwans ökade ambition att slita sig loss och omvärldens större beredskap att bistå i den processen.
30 – Hur slutar detta? Troligen med status quo, åtminstone fram till 2049. Såvida inte USA eller Taiwan provocerar fram krig, för då är provinsen Taiwan ett faktum och den taiwanesiska demokratin död. Därefter kan man bara spekulera, men givet att Kina då troligen är så mycket starkare än i dag kommer man i praktiken att inlemma Taiwan med påtryckningar och incitament av olika slag.
