Statstelevisionen (S)(V)T fulklipper inslag med Trump på samma sätt som den brittiska etablissemangsteven BBC, men tycks ändå undgå vidare konsekvenser. Sverigedemokraterna hade krävt att regimteveledningen frågas ut i kulturutskottet, men inget annat parti vill medverka till den typen av «politiskt förhör», som mediehuset kallar det.
Den forna monopoltevekanalen har även dragit på sig kritik för att nyttja bisarra AI-genererade klipp i sin propaganda, och för att verkställande direktören Lagercrantz’ man figurerar i kanalens teveprogram. Stående kritik sedan många år tillbaka gäller hur man nyttjar partipolitiska figurer på vänsterkanten i intervjuinslag – «mannen på gatan» – för att pejla stämningen bland folket, men utan att berätta om den partipolitiska kopplingen.
Typiskt både granskar och friar man sig själv när saken kommer på tal, och hänvisar till «forskning» om att man inte lutar åt något visst håll. Men den forskningen är ytterligt begränsad, och tar inte hänsyn till bias i urval och andra parametrar. Inte heller belyser den statstelevisionens textwebb, som numera ska omfattas av samma regler om «opartiskhet».
Men en enkel slagning ger att statstelevisionens webb behandlar den egenhändigt uppfunna termen «högernationalistiska» i inte mindre än 3230 artiklar, medan motsvarande ord «vänsterliberala» på den andra sidan spektret används i blott 58 artiklar. Det är inte ett undantag, utan snarare en regel, och den understryker den fruktansvärt kraftiga vänsterkantring som präglar bolaget och dess medarbetare.
Angående «opartiskheten» kan man enkelt konstatera att SVT är helt partisk med Ukraïna i den pågående konflikten, och utbudet kan snarare karakteriseras som utpräglad propaganda än nyhetsförmedling och debatt. Det är Joakim Paasikivi och Anne Applebaum som ständigt intervjuas, medan andra perspektiv, exempelvis de som framförs av Jeffrey Sachs eller John Mearsheimer, ignoreras fullständigt. Allmogen får inte en neutral och objektiv genomlysning av konflikten.
Spel mot ett mål har man också vad gäller rapporteringen om Kina, i vart fall fram tills nyligen, då man har satt en mer erfaren gubbe på plats i landet. Även där kan man tala om renodlad propaganda i syfte att smutskasta landet, och man anpassar sig exakt efter sittande regims hållning i frågan. Belysande är hur man förbjuder Tiktok internt, men inte de amerikanska sociala medier som har för vana att samla in data om användare.
Regimens linje angående det pågående israeliska folkmordet återspeglas också av statens mediehus, då man inte anser sig ha anledning att ifrågasätta folkmordsstatens medverkan i melodifestivalen. Man vill inte ta «politisk ställning», samtidigt som man inte hade några som helst problem att ta just «politisk ställning» när samma fråga om Rysslands medverkan dryftades. Så inkonsekvent agerar bara en regimtelevision mån om att stryka makten medhårs.
Kritiken att förtroendet för (S)(V)T sjunker ju längre högerut en person står på den traditionella skalan viftar VD Lagercrantz bort, och hävdar istället att samma förhållande gäller för alla institutioner. Ja, kanske inte minst de där «forskning» om SVT bedrivs, vem kan egentligen veta?
Men det är i så fall ytterligare ett bevis för det vänsterliberala etablissemangets dominans, den «djupa staten» om man så vill, ett resultat av den «långa marschen genom institutionerna». Ett bevis för att det inte bara är statstelevisionen som behöver renoveras alternativt destrueras, utan att kvasten behöver gå i betydligt fler institutioner. Oxenstiernas ideal med oförvitliga tjänstemän är inte längre förhärskande i det Sverige som tycks bli allt mer korrumperat.
