En federal handelsdomstol har plötsligt slagit ned på Donald Trumps handelstullar och effektivt ogiltigförklarat dem. Man menar att principen om nödvärn inte är tillämplig och inte ger presidenten befogenhet att inleda handelskrig mot hela världen, utan han behöver alltjämt kongressens godkännande.
Nu kontrollerar Trump förvisso kongressen, så det tillståndet kan han hämta in om han vill, även om det blir mindre manöverutrymme om han inför varje utspel måste ha en debatt om det i kammaren. Han kan förstås ta utspelet först och därefter förankra det, givet den majoritet partiet har.
Därför lär bakslaget bli kortvarigt, och så även yran på börserna. Handelskriget fortsätter, men kanske under mer ordnade former. Vita huset har därtill överklagat beslutet, men det lär inte nå Högsta domstolen förrän långt in i mandatperioden.
Men det viktiga här är att händelsen effektivt punkterar den märkliga retorik som emanerar från europeiska vänsterorganisationer- och figurer om att den amerikanska demokratin skulle vara «död» bara för att Trump har valts av det amerikanska folket, eller att USA skulle ha antagit en bana av «fascism». Istället är det maktdelningsprincipen som här kommer till uttryck och effektivt demonstrerar att USA:s institutioner står pall.
Sådan maktdelning som vi inte har i Sverige och många andra europeiska länder, där «folksuveränitetsprincipen» har företräde. Vän av ordning minns säkert den så kallade gymnasieamnestin, då regimen ville ge tusentals afghanska hazarer uppehållstillstånd, skäggbarn utan giltiga papper och utan asylskäl. Lagrådet sågade lagen längs med fotknölarna, men eftersom rådet inte har någon vetorätt eller annan makt, struntade regimen i det.
Och det var varken första eller sista gången, utan det är så det brukar gå till. Den socialdemokratiska – och därmed borgerliga – uppfattningen är att Sverige inte ska styras av teknikaliteter eller expertgrupper, utan av den regering som den «folkvalda» (partivalda) riksdagen nominerar. Det är folksuveränitetsprincipen, så som den uttrycks i regeringsformens portalparagraf: All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Men därmed finns inga som helst spärrar mot maktmissbruk, exempelvis om Sverige skulle odla en ny Adolf Hitler eller kanske en ny Stefan Löfvén, utan regimen kan göra som den vill, med gummistämpelparlamentet i riksdagen under partipiska och partimajoriteter. Det är också det vi ser hända kontinuerligt, när regimen ständigt petar hål i grundlagen och urholkar fri- och rättigheter, inte minst på yttrandefrihetens område – det finns ingen motkraft i form av en självständig konstitutionsdomstol.
Därför är det den amerikanska demokratin som alltjämt är det principiella och praktiska föredömet, oavsett vilken figur som sitter i Vita huset och oavsett det faktum att USA är en skurkstat på den internationella arenan. USA som idé är alltjämt värd att beundra, en produkt av upplysningstidens ideal.
Detta medan demokrati i ordets egentliga mening nog inte kan sägas existera i Sverige och Europa – med undantag för mönsterdemokratin Schweiz. Demokrati fordrar nämligen maktdelning och ett minimum av vissa fri- och rättigheter, men de senare är numera så urvattnade att de saknar praktisk mening, medan den förra aldrig har existerat.
Det är därför man ska benämna regimen för regim, i praktiken en diktatur som utan debatt eller laglig prövning kan klubba en ny säkerhetsordning under en eftermiddag och gå med i en försvarsallians utan någon som helst politisk debatt, remissrunda eller annan demokratisk process. Även då hävdades «nödvärn», men här fanns alltså ingen konstitutionsdomstol som kunde lägga in sitt veto mot den folksuveräna regimen.
