DNA-test har visat mellan 2-10 (0.098 %) och 2-6 (1.56 %) andelar indianstamning för den amerikanska senatorn Elizabeth «Pocahontas» Warren, det vill säga härstamning sex till tio generationer eller 150–250 år tillbaka. Det motsvarar mindre än genomsnittet för europeiska amerikaner, och är således knappast något att göra minoritetskarriär på.
Warren säger sig tillhöra cherokee på mödernet (mtDNA), men å andra sidan är cherokee en kraftigt utblandad nation, med 37 % Y-DNA-haplogrupp R1 (västeuropeisk). Cherokee är alltså betydligt mer europeiska än vad Warren är cherokee. Cherokee godtar inte heller DNA-test som bevis för stamhärkomst, utan har bett Warren att sluta förnedra cherokeenationen med sina påståenden.
Det är alltså inte Trump som nedvärderar indianer när han kallar senatorn Pocahontas, utan Warren som devalverar cherokee med sina försök att framstå som «färgad». Ansatsen här är att ställa sig i de förment förtrycktas läger genom härkomst, för att på det göra politisk karriär.
Nuförtiden anses man i och för sig kunna «välja» såväl sexualitet som etnicitet, som om det vore personliga tillval snarare än realiteteter uttryckta i arvsmassan, men jag tror nog att de flesta av oss ser att Warren är en typisk europeisk kvinna till arvet och inte mestis.
Så långt som tio generationer tillbaka har de flesta av oss härstamning från annat håll, och det är alltså inte på något sätt märkvärdigt, utan det högst normala. Faktum är att man kan härleda alla nu levande människor till en person i (nödvändigtvis) Asien för kanske tre tusen år sedan, det vill säga 120 generationer tillbaka. Men redan efter 32 generationer (800 år) är arvet mindre än ett enskilt baspar, det vill säga inget alls.
Det hindrar inte att vi har mer långtgående arv på gruppnivå. Alla ickeafrikaner har alltjämt 2–7 % DNA från neandertal i sina genom, 35 000 år efter det att neandertal gick ur tiden. Alla européer har vidare stamning från en liten population överlevare från istiden i nuvarande Belgien för 39 000 år sedan, och alla svenskar exklusive samer har stamning från Pontiska stäppen i Östeuropa från 5–6 000 år sedan.
DNA erbjuder goda möjligheter att härleda härstamning både på individ- och gruppnivå, men man måste samtidigt vara försiktig med vad man tror att det implicerar. Ett enskilt arv tunnas ut ofantligt fort, och har ingen praktisk relevans efter tio generationer. Det väsentliga är arvet på gruppnivå, det som härleds genom mutationer, grundareffekt och genetiska flaskhalsar, och som bevaras över tid trots enskilda möten med andra.
Det är detta grupparv som gör cherokee, medan en europés enskilda sexuella möte med en cherokee inte gör dennes avkomma i n:te generationen till cherokee, med mindre än att vederbörande stannar i gruppen och ökar graden (50 %, 75 %, 87.5 %, 93.75 %, …) istället för att minska graden (50 %, 25 %, 12.5 %, 6.25 %, …) i fortsatt europeisk härstamning.