Hongkongs utlämningsavtal med fastlandet och andra länder har egentligen inget med Beijing att göra, utan är iscensatt av den demokratiskt valda regeringen i Hongkong. Utlösande faktor var en incident med en i Taiwan mordmisstänkt man som kan åtnjuta friheten i Hongkong, och regeringen vill helt enkelt inte att staden ska bli ett paradis för kriminella (inklusive gangsters från Guangzhou).
Det hindrar förstås inte medier från att förvrida saken att framstå som att det är Zhongnanhai som drar i trådarna, och att utbrista i försvar för «demonstranterna». De mest förvirrade resonemang torgförs om att Kina står i begrepp att kväsa friheterna i Hongkong, trots att allt som hittills har skett är fullt i enlighet med den Basic Law Kina och Storbritannien enades om inför överlämnandet 1997. Hongkong har aldrig varit mer demokratiskt än i dag, inte heller friare. Det är lögn att påstå annat.
Faktiskt för fri, ty inte i någon annan demokrati tolereras att «demonstranter» blockerar parlamentsledamöter från att ta sig till sin arbetsplats, eller som 2014 att under flera veckor lamslå infrastruktur och sabotera för näringslivet. Sådana aktioner är inte en del av demokratin, utan är kriminella då de hindrar andras motsvarande friheter.
Angående utlämningsavtalet menar man att Kina är en skurkskstat som kommer att fabricera anklagelser för att få regimkritiker utlämnade. Det är för det första inte sant, men även om det vore så spelar det ingen som helst roll, då det är Hongkongs rättsväsende som avgör frågan. Man kommer grannlaga överväga varje sådan möjlighet till manipulation, och vid minsta misstanke om politiskt brott avslå ansökan.
Svårare än så är det inte, och saken är en ickefråga. Men i de socialliberala medierna tar man fasta på varje chans att puckla på Kina, även om det inte har någon som helst bäring i verkligheten, samtidigt som man naturligtvis bortser helt från dissidenter på betydligt närmare håll.
Angående Hongkongs framtid kommer systemet att bestå och utvecklas även efter 2047. Kina har ingen som helst anledning att slå sönder en struktur som tjänar landet väl, och man har inga problem att hantera två samtidiga system.
Antag ändå för resonemangets skull att Kina upplöser parlamentet och tar kontrollen – vad är det då för mening att ens bry sig om vad som sker i nuläget? Det är då bara en tidsfråga innan friheten krossas, och inget kan hindra det. Antingen har man tillförsikt, eller så har man det inte.
Att det inte kommer att ske någon förändring har rent praktiska orsaker. Dels vill Kina inte i onödan stöta sig med omvärlden, och dels vill man inte skrämma slag på Taiwan, som man vill locka in i ett motsvarande system. Att krossa Hongkong är som att skära av sig ena benet, och därför kommer det heller inte att ske.