Barn ska sova om nätterna och gå i skolan om dagarna, hävdar folkpartiledaren Perhson. Det kan han ju ha rätt i, men det är nog inte en statlig uppgift att uppfostra barn, särskilt inte i regi av så kallade liberaler, oavsett nyans. Det minner om den forne «libertarianen» Anders Borgs utspel under alliansregimens tid, att människor inte ska supa utan arbeta.
Så varför är Jeppe sömnlös om nätterna? För att han är klistrad framför sociala medier eller spelar spel på mobilen eller datorn långt in på morgonkvisten, om man får tro folkpartiledaren. Den inte helt liberala lösningen är att föranstalta om barnlås på dylika tjänster på lina efter klockan elva. Därefter ögonaböj i säng, och ha för guds skull händerna på täcket!
Förvisso medges att det är ett problem att generation zombie och yngre är konstant klistrade framför skärmen och därmed slavar under teknologiföretagens digitala rusmedel. Det rubbar inlärning, sömn, fysisk aktivitet och annat, utan att ge så mycket annat än ett konstlat socialt sammanhang och en virtuell drömvärld.
Xi Jinpings metod för att komma tillrätta med beroendeframkallande spel var att införa tidsbegränsning om högst en timmas spelande om dagen, vilket fick spelbolagens intäkter och aktiekurser att störtdyka. Å andra sidan är det en regim som är enkel att kringgå för den som vill, även om den har effekt på det stora flertalet. Men begränsningen inkluderar inte sociala medier.
Västvärlden har visserligen kopierat många av Kinas metoder för att begränsa både det ena och det andra på nätet, men det är i detta fall helt enkelt fel nivå. Föräldrarna har det övergripande ansvaret för elevernas fostran, inte Johan Pehrson och tidölaget.
Skolan har ett givet delansvar, och där är det således i sin ordning – och uppbyggligt – att helt förbjuda användning av mobiler, inte bara under lektionstid utan under hela skoldagen, medelst fysisk inlåsning av apparaterna. Smarta föräldrar inför motsvarande begränsningar i hemmet, utan statens insyn eller kontroll.
Därutöver är det barns – och vuxnas – ensak att välja att lägga sin tid på sociala medier eller något annat, en frihet och ett val som inte angår andra. Politikens uppgift är inte att i social ingenjörskonst reglera medborgarnas livsstil, och framförallt är det inte liberalismens sak att ingripa i människors vardag.
